VonClausen

Ibland sker saker i våra liv som får oss att omvärdera saker och ting. Vi ser livet ur ett nytt perspektiv, och känner empati och kärlek med vår omgivning på ett sätt vi tidigare inte gjort. Svåra händelser kan utveckla våra goda sidor som människa. Precis en sådan händelse var jag med om tidigare i veckan.

Jag och min yngre syster hade både kommit hem från skolan, och bänkat oss framför tv:n med en utsökt middag att sätta tänderna i. Onsdagen till ära stod ugnsbakad lax, en god sallad och slutligen huvudrätten; kokt potatis på menyn! Tv:n stod på, men fångade inte mitt intresse, jag njöt av middagen. När endast den kokta potatisen kvarstod, lutade jag mig en kort sekund tillbaka i soffan och knäppte upp jeansen för att verkligen få plats med maximalt antal potatisar. Jag tog en första tugga, men hajjade till. Potatiskännare som jag själv utnämner mig till att vara, kände att allt inte stod riktigt rätt till. Trots detta, och utan den vanliga njutningen av potatisens mjöliga konsistens, satte jag glupskt i mig resten av portionen. Strax därpå låg jag och min syster, illamående och utslagna i varsin soffände.

Potatisen har svikit mig, jag kan inte längre känna ett hundra procentigt förtroende för min knöliga vän. Vid nästa middags session kommer jag med granskande blick, smak och lukt fastställa att det inte är en giftklump, redo att förgöra mig och min familj, som jag snart ska sätta tänderna i. Du och jag potatisen, kommer ha en lång period av tvivel och tvekan, innan vi kan återuppbygga våra starka band vi tidigare känt för varandra.      

Den store skaparen är denna blogg lider viss brist på kunskaper inom ämnet datorkunskap. Med min nyvunna lärdom lägga-upp-youtubeklipp-på-bloggen, vill jag visa er exakt hur min bacillrädsla fungerar. Tack Telia för att ni förstår mig och personer i min sits! 

Ännu en ledighet har nått sitt slut, och vardagens ekorrhjul börjar spinna på i höga hastigheter. Efter dagar som dessa, i total frihet, kan det kännas svårt att återanpassa sig till det inrutade samhället. Helt plötsligt ställs krav och måsten på dina sköra axlar, till exempel måste du återigen: duscha håret, planera lunchlåda, ta bort det avskavda nagellacket, läsa vetenskapliga artiklar i google translate, åka buss, pissa snabbt, klä sig i en genomtänkt outfit (tyvärr hör inte mjukisbyxor till kategorin genomtänkt outfit), köpa ett packe nya sockar, träna två timmar tidigare på morgonen, bråka om tidningen vid frukostbordet, gå och lägga sig innan filmen är slut, äta gröten på fem minuter…  

Jag vill inte framstå som Herr Dysterqvist och låter därför listan avslutas där.

När man är kall är det skönt att bli varm. Solen är 150 miljoner grader varm. Typ. Sommaren är varm. Tomas Ledin är 52 år gammal. När han var 30 år gammal sjöng han ”sommaren är kort, det är sant. Smurfar är också korta, bara 3 äpplen höga! Om jag kom till smurfarnas stad skulle minsann ingen kalla mig för kort. För allting är relativt. Äpplen kan antingen vara goda eller äckliga. Om dom är sura är dom också äckliga. Busschaufförer kan vara sura. Det är nog för att dom suttit i flera flera timmar på sin lilla busschaufför stol och fått ont i rumpan. Då är det inte lätt att vara glad. Günter är alltid glad, speciellt när man stryker honom på huvudet. Då börjar han dregla. Günter skulle se lustig ut om han blev skallig, och då skulle nog ingen vilja stryka honom på huvudet längre. Och om ingen strök honom på huvudet kanske han helt plötsligt skulle bli arg istället för glad. Günter är en katt. Om han sprang över vägen och blev överkörd av en buss, med en sur busschaufför inuti, skulle nog busschauffören bli rädd och ledsen istället för sur. Då kanske en gammal pensionär tant, med käpp och huckle, skulle trösta den ledsne chauffören genom att stryka hans skalliga huvud. Egentligen kanske busschauffören inte alls var sur för att han hade ont i rumpan. Han kanske var sur för att ingen brukar stryka hans skalliga huvud.

Jag vill inte att ni bara ska se den här texten som ett långt nonsens, och bjuder er därför i klartext på sensmoralen: Akta dig för att förlora huvudknoppens täta hårväxt, det kan skapa missnöje och ofrivillig surhet.

Att någon besserwisser sedan snällt ville upplysa mig om att jag missuppfattat konceptet struntar jag i.

Det är jag, som för knappt tjugoen år sedan födde fram vår dotter Elisabet, och tyvärr har jag ett lite ledsamt tillkännagörande att avisera. Jag och resterande familj har precis besökt rättsmedicinska för att fastställa att liket på båren var vår dotter. Dödsorsaken är ännu ej helt solklar, men det synes som att vår dotter av ett antal okända föremål nedtryckta i strupen blivit kvävd till döds. Det bör tilläggas att mördaren även passat på att roa sig med att fylla hennes öron med skumgummigodis. Jag ska inte vara den som är den, och måste faktiska medge att hon såg en smula lustig ut.

Då vår dotter i denna ringa ålder gått ifrån oss, hann hon inte fylla sitt liv med särskilt mycket vettigt uträttat. Vi ber eventuella minnestexter, ämnade för länets nyhetsrapporteringar, hålla sig kortfattade, för att inte ta onödig plats i tidningstexterna. Dessa sidor får heller reserveras för viktigare personers livsöden.

Då det inom en snar framtid hägrar en utlandssemester för överlevande familjemedlemmar, har vi tagit ett gemensamt beslut sinsemellan att korta ned begravningens kostnader. Allt eventuellt deltagande undanbedes, då vi endast beställt fem fikabröd till efterföljande minnestund.

Elisabet har nu gjort sitt i detta jordeliv, och trots att vi vet att hon närapå ätit en del av er ur hus och hem, ber vi er försöka minnas henne i så varma tankar ni lyckas frambringa i associationer till hennes namn.

Nu vart ni allt lite snopna va?! För det är ju jag, Elisabet, som skriver till er. Alldeles livs levande dessutom. Jag skojjade bara litegranna med er. Nä, nu har jag inte tid med det här längre, solen skiner ju vettja!

Kroppens temperatur har så sakteliga börjat återgå till normala grader. Ögonen bländas av solens varma strålar, och det är påskfirande runt knuten. Livet skulle kunna beskrivas som gott. Men ett problem kvarstår dock. Kusinerna.

Problemet feber, som jag ett par dagar lidit av, går ju alltid att råda viss sorts bot på - en febernedsättande tablett och soffläge. Kusindilemmat är däremot en svårare nöt att knäcka.

Om några timmar utsätts jag, tillsammans med min syster i nöd, återigen för testet Kusinerna-på-bio. Detta är ett uppdrag som ej bör föraktas, och är ej heller helt lätt att bemästra. Men då jag är lite av en expert på ämnet, och har lärt av tidigare misstag, kommer det råda totalt popcorn förbud. Med glädje gör jag en avvikelse från veckans budgetplanering och inhandlar dem varsin påse innehållandes något harmlöst skumgummigodis. Efter att noggrant letat mig runt på nätet kan jag inte finna några tecken på att denna godissort lyckats åsamka skador eller andra förödelser.

Förhoppningsvis är detta inte det sista ni hört av mig, men om jag inte lyckas med eftermiddagens uppdrag, vill jag att ni alltid minns mig som en godhjärtad, ödmjuk, generös, välvillig person som alltid var lite bättre än dig på det mesta!

Listor är ett av livets goda ting. Det finns ingenting som inte kan punktas, eller för den delen stolpas upp, med hjälp av en välorganiserad lista.

De gånger jag valt att släppa kontrollen och inte tagit tillit till en välorganiserad lista, har i det närmaste slutat med gråt och katastrof.

Det senaste exemplet i en lång rad (skulle kunna göra en lista kanske?), var då jag, lite på måfå, vek ned mina kläder och andra tillhörigheter i min väska för att inta en helg i landets huvudstad, med basketboll på schemat. Självklart glömdes matchkläderna hemma på golvet i detta olistade slarvpackande.

Men listor kan också finnas till för mer vällustiga, mindre livsavgörande, ändamål. I åldern 8-12 var det exempelvis stort nöje att i sin dagbok lista de sötaste killarna i klassen. Men låg du, stackars lilla gosse, sist på listan, behövde du ej länge misströsta! Denna typen av listor är under ständig förändring, och du skulle med enkelhet kunna klättra från åttonde plats till andra, i en handvändning.

Jag tänkte här bjuda på en lista, det är varken den första ni sett, och kommer ej heller vara den sista i raden, om du stannar som trogen bloggläsare.

En lista över saker som kan vara lite otrevliga och motbjudande runt middagstid:

-         Att äta middag med någon dom luktar kogödsel

-         Att äta middag bredvid någon som njutningsfullt dissekerar en överbliven köttslamsa

-         Tanken på att kotunga skulle serveras till middag

-         Att äta middag i ett stort, belevat, sällskap och hitta en snigel i din sallad. Med orsak av din otroliga hyfs, äter du som sig bör, utan att röra en min av missnöje, upp sallad och slem och snigel.

-         Tanken på att någon du på reguljär basis umgås med, vilje och vid fullt medvetande, har ätit sallad och tillhörande slem och snigel.

Ni som följer andra storbloggare, såsom Kissie, Kenzas ochBlondinbella, i deras hektiska stureplansliv, med så mycket stress i vardagen på grund av att manikyren krockar med den inbokade fotpeelingen, vet ju att det med jämna mellanrum utlyses tävlingar med eftersträvansvärda priser på deras bloggar.

Och det finns ju inte en chans att jag tänkar vara sämre! Men då min studiebudget är lite stram, och VD:s på de stora företagen ännu inte hunnit hit med sina reklaminkomster, så tager man helt enkelt vad man haver, och gör det bästa av situationen.

 
Denna traktor med bal lastare är det ärevördiga priset. Chauffören ingår i priset, och kan även användas som städhjälp och kokerska (dessvärre kan viss träning krävas för att hon ska klara dessa sysslor).

Det är bara att kryssa för rätt svarsalternativ och slänga svaren år skogen så är chansen. (Ni som känner min käre far behöver ju inte skvallra på mig när hösten närmar sig och han upptäcker att den kära bal lastaren är puts väck).

Vart stannade Moderaterna och Reinfeldt till som första stopp på sin valvaka?

 1. Katrinelund

X. Täby

2. Seven eleven för att äta en bulle

Vad är Lindex affärsidé?

 1. ”Inspirera med prisvärt mode till modeintresserade kvinnor”

X.”Mode och kvalitet till bästa pris”

2. ”Ett prisvärt mode för många människor”

Mina ben känns tunga som bly, mitt huvud värker och mina ögon tåras av sig självt. Nattens mörker har varit fylld av besynnerliga drömmar. När jag sedan vaknar upp inser jag att det faktiskt inte varit en ond dröm, utan detta är realiteten. Marcus Hellner har ännu inte kontaktat mig!? Vad är det för ett sorts spel du försöker spela med mina känsliga nerver?

Varför Hellner klämde sig in i texten vet jag inte själv. Det jag egentligen ville säga var att det är synd om mig för jag har feber och snorig näsa.

Jag är inte fullkomlig, och jag har aldrig med ord hävdat att jag är en dotter född av gudar, nej det är i sådana fall något du själv dragit som slutsats då du sett mig skrida fram med min ståtliga hållning. Vid första anblick förstår jag om det kan vara svårt att tro att jag är född med fel och mänskliga brister. För att konkret exemplifiera min simpla mänsklighet ska du veta att min näsa, precis som din, genom ackumulerad extracellulär vätska, bildar snor. Både grönt, gult och genomskinligt! Så nästa gång du ser att jag är på väg att passera dig på gatan ber jag dig att höja din underdåniga blick och ej frukta mig. Jag lovar att Zeus blod ej pulserar i mina ådror, och jag kommer inte med hjälp av blixtar åkalla hans makter för att förgöra din simpla människogestalt. Möt mig i gott mod, kära människobröder och systrar!
  
  

Okej, jag ger mig på ett försök. Efter jag radat upp dagens händelser ska jag gradera dessa på en skala från 1-5, med hänsyn till hur spännande och intressant de kan vara för en utomstående person att ta del av. Idag har jag, utan inbördes ordning, ätit havregrynsgröt, vaknat innan väckarklockan ringt, pissat, tränat, ätit, filat på min rapport, tvångsmässigt spelat tre partier Harpan på datorn, lyssnat på Lady Gaga ppppoker face pppoker face, ätit mina sista naturgodisar, önskat att jag inte behövde skriva en rapport, suttit och kollat facebook istället för att skriva på min rapport, tränat.

Efter en snabb överslagsräkning ger jag dagens händelser 0,8 i intressefaktor. Motiveringen till att jag får något som helst värde på dagens händelser försvarar jag med att man kanske tyckte det var lite roligt att höra ordet ”pissa” om man är tre år gammal och lider av svår kiss-och-bajs humor.    

 Jag ber er, mina kära blogganhängare, om ursäkt för mitt bristfälliga uppdaterande! Ett sådant beteende duger inte för en bloggare av min kaliber. Den enkla orsaken är det vi alla skyller på vid väl valda tillfällen: Tidsbristen. Att min hjärna dessutom är fullmatad med alla våra musklers latinska namn inskränker dessutom mina kreativa hjärncellers annars så storartade förmåga.

Ett tydligt bevis på att jag under en bra tid levt i en liten bubbla är när följande scenario utspelar sig hemma i mina föräldrars kök, en tidig morgon, med en kylig väderlek utanför knuten:

Hungrig som en varg skyndar jag att få in gröten i micron, och  plockar därefter fram den rökta skinkan till min frukost macka. Skinkan har nu legat ett tag i kylen, och jag slänger därför ett snabbt öga på bäst-före datumet. Men där står ett par obegripliga siffror i en följd. Har de lagt till någon konstig chifferkod på förpackningen. 20 02 11. Jag gnuggar mina geniknölar, och börjar tänka till. Den första siffran tyder jag utan större besvär, den 20:onde, ja det var ju i förrgår. 02:an, hmm okej, februari måste ju den stå för. Sen kommer en svår nöt att knäcka (ungefär som en sådan stenhård nöt som ligger i skålen kring juletid, som inte ens din store starke far kan klara av, trots användandet av all sin enorma muskelstyrka). Har de blivit lite vimsiga där borta på Ica Kvantums charkdisk? Efter en kortare stunds betänketid slår jag ändå fast att det måste vara något fel, jag kommer klart och tydligt ihåg att jag knappt två månader tidigare firade in det nya året, 2010.  Det var en ganska trevlig tillställning faktiskt, men just detta ska jag inte ge någon mer detaljerad beskrivning om här och nu. Tillbaks till det relevanta… Vilken tur att det strax till höger om kylskåpet hänger en almanacka.

Ja bevare mig väl, man vill nästan utbrista i en smärre svordom lånad a´la Jenny Andersson: ”GUDARS SKYMNING”!!

Nu har jag smält denna fakta, 2011! och förlikat mig med att jag missat ett år av mitt liv, skulle någon gärna få upplysa mig om stora och viktiga händelser som skett under det gångna året, så jag åtminstone varit teoretiskt delaktig i dessa. Försköningar tillåts med nöje!

Jag avslutar härmed vårat hetsiga bloggbråk, det var nog trots allt inte min grej, jag får ta till andra metoder för att nå absoluta bloggeliten.

Det här med att ta konflikter och andras aggressioner har jag lite svårt att hantera, och detta har laget fått bevittna. Vi hade en teambuilding helg i Boden tidigt i höstas då Elin och Ise satte detta på prov. De iscensatte en utskällning från Dennis till stackars mig.. Vi har alla olika sätt vi reagerar på i en konflikt. Mitt sätt är tydligen att 1: försöka gömma sig 2: peka på någon annan och på så sätt skylla ifrån sig ansvaret. Charmigt. Så tacklar jag en konflikt.

Så Märta, visst kan vi vara vänner igen? Det kan även nämnas att de flesta bloggbråk är korta och intensiva, så det kanske ändå var dags att avsluta nu om jag ska följa bloggmallen.

 I mina tidigare inlägg har man kunnat känna av en viss skämtsam ton, men nu är det slut med det. Ni kommer nu få läsa om rädsla, ren och skär skräck är vad detta handlar om!

Jag är inte speciellt rädd för mörker, inte smart nog att känna skräck inför höga höjder. Spindlar tycker jag är söta, och i små utrymmen känner jag mig som hemma. Men jag är inte född utan känslan för rädsla. Det finns en plats som skrämmer mig mer än alla andra små orosmoment sammantaget. Den platsen heter ARLANDA. Den långa väntans sal. De gråa väggarna, de bistra vakterna, de apatiska blickarna och Ramlösa för tretti spänn! Det är sann skräck mina vänner! När du klivit innanför Arlandas portar, skickat iväg ditt bagage med förhoppning att du och din väska ska få mötas igen på andra sidan, börjar det... Du har nu tre timmar till boarding, och med en snabb överslagsräkning vet du att efter du luktat på din favorit parfym, stått i pressbyråns kö och suttit kortast möjliga tid på en bajsluktande toalett återstår nu 2 timmar, 55 minuter och 30 sekunder av den evighetslång väntan.

Ni som känner mig, eller följt min blogg på väg mot nya höjder, vet att jag vill ta vara på tiden och nyttja den på effektivast möjliga sätt. Perfekt tänker ni då, 2 timmar, 55 minuter och 30 sekunder ostörd pluggtid! Men! Ja, här finns ett men (följt av utropstecken). Det finns något som cirkulerar i Arlandas luft som på något sätt förslöar dina hjärnceller. På sin höjd, om du koncentrerar all skärpa du kan uppbringa, kan det hända att du klarar av att ta in viss fakta från Hänt Bild om Angelina Jolie och Brad Pitts knakande förhållande.

Så kom inte till mig och klaga om din klaustrofobi eller klaga över spöken som hemsöker dig, jag kommer ändå inte känna ett uns av medlidande.        

 Som trogna basketanhängare vet ni ju att jag och mina lagkamrater har studsat boll på utländskt territorium denna helg. Eftersom jag vet att ni flitigt har uppdaterat er om matchernas resultat ska jag inte ödsla er dyrbara tid och orda mer om detta. Dessutom myntatde jag, cirka tio år gamma,l mitt egna livsmotto ”tempo i vardan´  ”, och bör även av detta skäl undvika utsvävningar i texten.

Som följd av denna resa blev det ett par nätter att spendera på hotellet, och då jag föddes med förbannelsen ”morgonpigghet” resulterar det allt som oftast i ett par långa ensamma timmar i mörkret innan övriga lagmedlemmar behagar vakna ur sin djupa sömn. Men inget ont som inte har något gott med sig. Dessa timmar kan användas på de mest tidseffektiva sätten. Som exempelvis tid för eftertanke och stund för grubblerier av den djupare sorten. Men tankar nattetid har ett sätt att tendera att liksom snurra ihop sig i ett hiskeligt tempo och anta oanade proportioner. När sedan ljuset strålar in från det lilla hotellfönstret med utsikt över parkeringen, och din lagkamrat som efter tre tryck på snoozknappen nu masat sig upp har den där kluriga frågan från mörkrets timmar snabbt flygit sin kos. Men jag valde att behålla en i minnet och dela med mig av ett morgontidigt dilemma som kan snurra runt i min välutvecklade hjärna.

Du ser ett litet fräknigt barn med röda stövlar en bit framför dig på gatan som plötsligt kommer på idén att med kraft hoppa i en stor vattenpöl, med resultat att din nya kappa från mellandagsrean blöts ner. Självklart är din första reaktion att klappa till det ouppfostrade barnet, men du sansar dig snabbt. Det är ju ändå ett väldigt gulligt litet barn med glugg  i främre tandraden som står framför dig. Men än en gång sker en plötslig händelse. Barnet stoppar fingret i näsan, gräver runt ordentligt och äter sedan med en ljudlig njutning upp guldkornet från näsborren. Din ilska blossar då på nytt upp, barnet byter snabbt skepnad från ”ett gulligt barn” till ett ”mycket äckligt litet barn”. Du ställs nu inför ett etiskt dilemma. Har du nu rätt att från tidigare vatten insident ge barnet en ordentlig hurvel, eftersom du ej längre anser barnet som gulligt, vilket efter händelsen var ditt argument för att inte ge ungen en smäll på käften?

 Om man är vaken på natten har svårt att komma på något att göra, har jag några väl beprövade aktiviteter för att råda bot på nattens tristess:

-Spela harpan (på datorn) ända tills du klara det (beräknad tid: mellan 5 min-1h och 45min).

-Se på en kinesisk konstig film.

-Tänd 2 stearinljus och försök klara sudoku på den svåraste nivån.

-Sticka en vante.

-Gör lillasysterns läxor och hoppas att hon blir glad när hon vaknar (med risk för skiftande resultat beroende på din vakenhetsgrad).

-Läs Brott och Straff av Fjodor Dostojevskij.

-Ät en supergod nattmacka.

-Fundera på ditt och datt (vill varna för att lösningarna på dina funderingar kan bli bristande nattetid).

-Läs gårdagens tidning (men akta dej för horoskopet, ger svår otur att läsa detta i efterhand).

-Klappa en katt.

-Skriv meningsfulla blogginlägg.

-Laga mat för kommande vecka.

-Spana om tomten är vaken.

-Logga in på facebook och se om du är den enda vakna människan i din umgängeskrets.

Förstår om ni nu längtar tills mörkret har lagt sig, och du ligger och vrider och vänder på dig i sängen av längtan till att testa dessa otroliga förslag.

Ha en fortsatt trevlig sömnlös natt!