VonClausen

I 296 timmar framöver kan mina dagar beskrivas med ord som underbara, kravlösa, avslappnande, nöjsamma, festliga… Jag är nämligen fri från skolans bojor, och terminens sista rapport är markerad med sin sista punkt. Jag har svårt att hitta de rätta adjektiven för att beskriva den ljuvliga känslan som är spridd i min kropp.

 

Tolv och en halv dagar att bara fylla med all sorts nonsens jag bara kan komma på. Att sitta och hänga framför tv:n till någon halvtaskig repris på förmiddagen ska göras med stort nöje. Gå och luncha med vännerna i tid och otid. Nä just det, otid finns inte för mig för tillfället, för med min fria almanacka är otid något som endast existerar mellan 23.30-06.30 när jag förhoppningsvis sover. Jag känner mig dessutom lugn av känslan av kontroll. Tiden är för tillfället inte min fiende som vill springa ifrån mig. Jag viftar vit flagg, och skakar hand med tiden, vi är rätt bra polers right now huh?

Tog mig en nostalgisk resa i datorns bildarkiv. Jag kan bara konstatera att jag var obeskrivligt ful omkring trettonårs åldern. Eller nej förresten, jag ska göra ett försök att beskriva det för er. Jag visade upp en panna prydd av röd glödande acne, ögonbryn av modell large, ett par missplacerade tänder mitt i käften, en näsa oproportionerligt storväxt i förhållande till min i övrigt späda kropp, och som krona på verket en hårväxt i likhet med E-type. Charmig tjej liksom.

 

Jag tror att jag sagt det förr med det tål att upprepas; inget ont som inte har något gott med sig. Jag och min fulhet hängde väl inte direkt på stan med en ny pojkvän vid min sida varje helg. Till skillnad mot pojkar har däremot en basketboll inget emot ett ugly face, så jag spenderade väl en del tid tillsammans med den istället. Tack min runda plastic-fantastic-vän som bidrog till ett fullgott sällskap, utan förmågan att döma.

 

Nej, jag kommer inte sänka mig ännu lägre genom att bjuda er på ett bildbevis från min ocharmerande tidsepok, jag vill helst glömma och gå vidare.

Har du liksom jag fötts med tävlingsdjävulen sittande på din vänstra axel? Så fort din motspelare i ”finns i sjön” går ut i köket för att förse er båda med lite snacks och tilltugg, smusslar du snabbt med korten för att få en lyckosam utgång i kortspelandet. Eller förbannar du din ipod för att den valde så korta låtar i shuffle inställningarna, så det tog hela sju låtar att ta sig runt slingan på din springrunda, till skillnad från gårdagens snabba fem-låtars-tempo.

 

Det finns liksom ingen hejd på tävlandet, händelser som inte är tävlingsbara existerar inte. Och att ta en förlust på ett värdigt sätt är en mycket svår konst. Läste precis en bok om de största av de största som tävlat i OS, och stötte där på en mycket tragikomisk händelse. En långdistanslöpande Japan med stora mål och förväntningar såg sig slagen av två snabbfotade Kenyaner, och hamnade på en snöplig tredjeplats. Och en tredjeplats är verkligen inte mycket att hänga i julgranen. I detta påstående får man väl säga att den stackars japanen höll med, då han utan vidare betänkligheter valde att avsluta sitt usla liv, som en tredjeplacerar, genom att köra ett svärd in i sitt bröst enligt japansk manér. Snacka om vinna eller försvinna.

Plattan i mattan vart statusen på bilfärden hemåt från ett besök i Ö-vik, då ett mycket viktigt evenemang väntar till kvällsvarden. Javisst bör väl en och annan liten mamma få sin present och bakelse, men det får vänta till strax efter 21.00, då jag med stor spänning, höga förväntningar och mycket nervositet fått se Stenmark ta finalen. Skulle hans hitintills osviktande vinnareskalle ändå få se sig besegrad kan han ju likvisst känna sig lite bäst sådär.

 

Annars då. Jo, Ö-vik gillades. Helgen bjöd på ett visst mått sjukdomsångest, mycket höga skratt, perfekt uppåtgående lutning på backarna för löparben, shoppingrus och en god älg. Alltså inte god synonymt med snäll och trevlig, utan god i den bemärkelsen som välsmakande.

 

 

Efter  ovanligt många timmars skönhetssömn lämnar huvudet sitt avtryckk från Tempurkudden. Frukosten står framdukad på bordet. Två veckors sommarlov. Lättjan regerar. En weekend i Ö-vik med snoriga småkusiner. I´m living the dream!

Nu kanske du tolkade det där med att liva sina dreamar ironiskt eftersom meningen innan avslutades med snoriga kusiner, och alla som har fått äran att skapa bekantskap med mig vet ju att jag är dödligt och orealistiskt rädd för snoriga näsor och sjukdomsbaciller. Men det var inte ett uns av ironi med i bilden, inte ens synen av snorbubblor kan stoppa min överdrivet positiva sinnestämning nu!

Ni har min fulla förståelse om ni vid det här laget känner er mättade på min filosofiska rappakalja angående vardagens trivialiteter. Om ni mot alla odds tagit er hela vägen till mitt sextiosjunde inlägg ska jag inte chocka er genom att just idag bjuda på några nya revolutionerande nyheter från mitt vardagsliv. Nej, jag tycker att vi lugnt och stillsamt simmar vidare i kända farvatten, och diskuterar lite huruvida min lunch var god eller ej, eller varför inte återuppta ett aldrig uttömt ämne angående mina liktornar. Fast jag har ju inga liktornar så det vart lite konstigt där..

Från det ena till det andra. För tillfället är jag påväg mot nya destinationer. Ö-vik är slutmålet. Men för att nå målet krävs viss uppoffring från mina medpassagerare i bilen som är tvungna att utstå min närvaro under en lång bilfärd. Jag råkar ha blivit född med en mindre ovilja gentemot att låta min bakdel spendera allt för långa tidsintervall stillasittande på en bilstol. Vi är nu inne på den sista resetimmen, och jag har blivit förbjuden att ta någon mer pinkpaus, naturgodiset är slut, jag har sjungit med till alla Justin Biebers största hits och datorns batteri har snart gjort sitt. Således finns inte mycket att göra förutom att varannan minut uppdatera sig om klockans status, och samtidigt frenetiskt rulla tummarna. Vad, hörde jag att det var någon som var sugen på att ta med mig på bilsemester i sommar?

Glad i hågen lämnade jag min mjuka bädd vid 06.23. Efter en stärkande grötfrukost och lite joggande hit och dit parkerade jag min bakdel på den höj- och sänkbara kontorsstolen, och började skriva terminens allra sista rapport. Jag tror att jag till och med visslade förnöjt för mig själv där vid något tillfälle. Sedan bara så där missade jag visst min examination. Den var visst idag den.

Det kändes ungefär lika retligt som att du precis skrapat fram 100.000 på en trisslott, och när du för omkring tre sekunder lägger ifrån dig den på köksbordet är din stora stygga hund framme och käkar upp den i ett nafs. I ren desperation uppsöker du djursjukhuset för att operera fram hundens maginnehåll, men hunden dör på kuppen då du hämnat hos en riktig klåpare till veterinär. Som grädde på moset (menas det att det ska vara gott med grädde på mos? Jag vet inte det jag…), har hundkraken mest troligt redan hunnit skita ut din strimlade lott, och din försäkring täcker inte kostnader av detta slag, och du förlorar ytterligare 10.000 på kuppen. Lyckat liksom.

 
Det kan vara farligt att stoppa skallen i ett lejongap. Fast om du är född med en riktig spånskalle kanske det inte faller lejonet i smaken. Men skulle de känna lukten är min välutvecklade hjärnbark skulle jag nog behöva springa gode snabbt för att undvika ett tragiskt öde. 

PS. Spånskallen på bilden klarade sig

 

Jag sänder ett tack till Harold Camping för hans svårigheter för matematik. Lite felräkning inför Apokalypsens instormande kan väl vem som helst råka göra? Men tur då att jag inte slukades av jordens inre i lördags, det skulle liksom ha känts lite retligt på nåt sätt. För ännu är jag ej nöjd med vad jag åstadkommit i mitt korta jordeliv, och har en hel del kvar att uträtta!

 

Till exempel…

 

-Bli mer än en topplisteartist i SingStar

-Göra en-hands armhävningar (det retar mig att jag inte klara det, och skäms för att utelämna denna brist här)

-Tala flytande alviska (ja, jag har gjort ett försök, men grammatiken var inte det lättaste)

-Bli stenrik.

-Äga en egen bil

-Bara äta spagetti och köttfärssås i en hel vecka, och blir så less på det att jag av någon outgrundlig anledning fattar tycke för kaffe, oliver, vin och sushi

-Resa till Värmland och byta dialekt

 

Jag tog mig förbi mållinjen än en gång, trots en illasinnad blåst och über nervös kropp. Högst upp på pallen känns bra, och jag måste sätta detta på pränt för att känna mig nöjd. Tankar om tider som skulle kunna förbättras förminskar till en början min glädje över prestationen. Men efter många peppande kommentarer, samtal och sms så glömmer jag nu den lilla petitessen och känner mig istället nöjd! Förhoppningsvis är detta trots allt inte dagen då vi tar våra sista andetag, och jag får fortsätta att plåga min stackars kropp upp och ned för ormbergets topp!

djilo kdli cfndanc djncal djcdkvlvb vlfn bchaksj

nä nu får jag försöka ta mig samman, det var mina nervösa fingrar som styrde sig själva här ovanför, jag har inte varit i ungern på språkkurs. ses snart på luleås gator i någon klämkäck liten löparoutfit! (jag är så nervös och tankspridd att jag inte ens orkar göra stora bokstäver efter punkt, trodde aldrig att jag skulle sjunka så lågt och vanära det skriva språket på detta sätt)

Nu är det så att min yngsta syster lämnat landet för att göra ett besök i tyskarnas rike, och jag tänkte därför passa på att publicera detta inlägg. Under årens gång har ett antal små noveller tillägnade Maria tagit form, skapats av min kreativa hand, och jag tänkte här bjuda på ett smakprov ur samlingen.

 

Maria tyckte allt att hon var rätt klämkäck där hon svassade fram efter gatan. Hon hade ägnat morgonen åt att lägga papiljotter, rensa navelludd och smörja sina svampinfekterade tår. Detta var en stor dag för Maria, hon skulle nämligen på dejt. Äntligen skulle hon få träffa zuperboi_96 IRL. I tio års tid hade hon nu besatt loggat in på KP Webben, bara för att se om zuperboi kanske råkade vara online.

Marias hjärta dunkade hårt, det slog så högt att det överröstade hennes alldeles splitternya platåskor, inhandlade på Willys för 19:90, som klapprade mot kullerstensgatan. Dessvärre hade Maria inte alltför stor vana av att använda klackeskor, men hon hade ett vant öga för hur det borde se ut då hennes snygga, populära systrar föregick med gott exempel i konsten.

Maria hade ofta fantiserat om zuperboi, och hade skapat honom som karaktär i Sims Djurliv, där de två tillsammans ägde ett gulligt litet marsvin.

Maria hade aldrig riktigt tagit modet till sig när hon konverserade med zuperboi_96 via KP Webben eller över msn, och zuperboi själv verkade också vara en feg liten stackare. I själva verket var det nog en av Marias äldre, begåvade systrar som hackat sig in på Marias msn och gjort slag i saken. För när Maria en vanlig måndags morgon gnuggat sina närsynta korpgluggar och intagit sin gamliknande position framför datorskärmen hittade hon en konversation sparad på sin dator. Hon kunde för sitt liv inte minnas att hon med så vågade, och nästintill vulgära ord, samtalat med sin hemliga förälskelse zuperboi.

M: Sitter och chillar och tänker på deeej *flirt* ska vi ses imr @ åhlens parfymavdelning lr? ;);)

Z: Okej

Så efter nu tio års väntan skulle Maria slutligen få träffa sina stora drömmars kärlek. Och ordet slutligen passar bra in i denna berättelse.

Marias maxpuls var nu nådd, hon rätade lite på sin gamnacke och spanade in genom Åhléns glasdörrar. Hon tog ett djupt andetag, vinglade in på sina klackeskor och luktade lite diskret under sin vänstra armhåla. Åh nej! Hon kände paniken överväldiga henne, hon hade glömt använda deo innan hon gick ut! Lukten från Maria utan deo är inget du vill uppleva kan jag lova! Det är nästan jämförbart med att sitta inklämd mellan tre äldre, svettiga herrar i en liten Peugot en stekande sommardag, utan att du har möjlighet att öppna bilens rutor.

Maria kunde skymta sina tre systrar bakom ett klädställ, med en filmkamera i högsta hugg. Så hennes misstankar var befogade, det var trots allt de som låg bakom det hela. Trots att Marias stackars förtorkade hjärna knappt hade storleken av sammanlagt fem russin, kunde hon förstå deras syfte. De tänkte filma hela det dråpliga kalaset och lägga upp det på youtube. Nej nu fick det vara nog! I hela sitt liv hade Maria levt som en viljelös slav under sina mäktiga systrar, men nu skulle hon minsann sätta ner foten. De skulle inte få nöjet att förnedra henne på hennes mest betydelsefulla dag. Dagen då hon skulle träffa zuperboi.

Maria drömde sig för några korta sekunder bort. Hon kunde se sig själv, zuperboi och deras marsvin, precis så perfekta som hon skapat deras lilla familj i Sims Djurliv. Alltför snabbt och kraftigt rycktes hon upp ur sitt dagdrömmeri, för Maria hade tyvärr växt alltför snabbt och mycket, och hade därför svårt att kontrollera kropp, armar och ben. Hon snubblade över hyllan med sommarkollektionens nyaste skor, och föll dessvärre så illa att hon fick en skoklack uppkörd i ena näshålet. Maria vaknade tyvärr aldrig mera upp efter det tragiska ödet, men vill du få dig ett gott skratt för dagen, och se ett dråpligt youtube klipp, är det bara att söka på ”Maria med näsa för skor”.

Slutet gott allting gott. Typ.

Dagen till ära unnade jag mig (som vanligt) en mycket god lunch serverat från Café Symphoni. Där jag stod med min överlastade tallrik blev jag vittne till ett roligt samtal tre män emellan. En utav dem hade tydligen klarat av den stora bedriften att utföra 25 armhävningar.

 

Man1: Men 25 armhävningar, det är ju jättemycket!

Man2: Ja verkligen! Men var det såna där tjej armhävningar du gjorde då?

Man3: Nej nej! Det var riktiga armhävningar!  

 

Av ren reflex vände jag mig häpet om och tittade på dem med stora ögon. Sedan började jag småskratta lite för mig själv. Så det finns tydligen tjej armhävningar och riktiga.. Hmm, tror jag ska gå till Helex en sväng och träna lite på mina tjejarmhävningar..

Jag känner en antydan till nageltrång, tittar på deprimerande 16 årige tonårsmammor på MTV i mina genomblöta mjukisbyxor tack vare dagens regnskur.

 

Men tydligen påstås det att man lever längre med en optimistisk syn på livet. Trots att jag, en dag som denna, är hårt ansatt av livets prövningar ska jag ge detta synsätt ett försök.

 

En liten lista full av tacksamhet

 

-         Tack mor och far, för att ni berikat mitt liv med era hållbara-nagel-gener

-         Tack mina smaklökar, för att ni uppskattar Lasagne

-         Tack för att jag inte heter Gun

-         Tack för att det är sex månader kvar till november

-         Tack Lindex, för att ni skapat sådana otroligt välsittande trosor

 

All denna tacksamhet skapar nästintill en religiös upplevelse. Nu sätter jag min tro till att all denna positivism håller vad den lovat. Ett par minuter plus på livslängdskontot, innan liemannen gör sin dramatiska entré, förväntar jag mig åtminstone av denna onaturliga kraftansträning.

Igår gjordes stan i Piteå, och där fann jag dessa två snyggingar, som nu mer är i mina ägor.

 

Kvällen spenderades sedan i kusinernas soffa med schlager på hög volym, och en nostalgisk tripp stavad Salta Pinnar. Underskattat.

 

Medan jag likväl är igång och sprider mina visa ord vill jag höja en varningens flagg! Du bör nämligen med noggrannhet placera din cykelhjälm jämsmed dina ögonbryn, i annat fall riskerar du att se ut som en tönt.

 

Nä det där var ju inge kul, inte ok med interskämt. Som plåster på såren kan jag dra en ny liten vits som ni alla (förutsatt att du har normal hjärnkapacitet) kan förstå:

 

Alla barnen hade söta husdjur utom Christin,
hon hade ett vårtsvin

 

hehehe, jätteskoj

Ibland är det svårt att hejda mitt storslagna författande. Vissa gånger är det mer uppskattat än andra.

En dag när jag var i mitt esse såg jag min lillasysters engelska häfte framför mig, och bestämde mig för att dikta i hennes ära. Inspiartionen fick jag av den välkända "Pelle Plutt" dikten..

Fia fjutt
släppte en prutt,
hoppa i en pöl
av piss och öl,
tog där en klunk
och vart lite drunk

Som sagt, vissa gånger är mina texter mer uppskattade än andra..

 

Sitter ni som på nålar, och inväntar olyckan som i någon form eller skepnad snart kommer att falla över ert huvud? Då är det dags att du tar kontrollen! Låt inte längre ödet styra över dig och ditt liv, visa att det är du som är herre på täppan!

 

Självklart kan dock vissa säkerhetsåtgärder vara värda att reflektera över en dag som denna. Tur att ni har mig som kan guida er på vägen.

 

-Tugga inte tuggummi medan du går. Ödet (eller byggarbetare) kan under natten lagt ut oregerlig kullersten som gör att du tappar balansen, faller och bryter två ben. Tuggummit som du friskt klämde mellan dina käkar tog istället plats i din hals vilket gör det stört omöjligt att genom rop tillkalla hjälp. Snart får ändock en godhjärtad själ syn på dig där du ligger på gatan vridandes i dina plågor, och skyndar mot dig. Precis i samma ögonblick den godhjärtade själen når fram lyckas du med en sista kraftansträngning hosta upp tuggummit, som placerar sig RAKT under den godhjärtade själens skosula, vilket resulterar i ytterligare en fallolycka och brutna ben.

 

-Titta inte på en främling. Främlingen i fråga kanske är en superfarlig gangster på rymmen, och tolkar din blida ögonkontakt som en inbjudan att ingå ett livslångt brödraskap er emellan. Så var du inne på den kriminella banan.

 

-Läs inte dagstidningen. Kanhända får du genom en helside annons på mittuppslaget syn på ett riktigt pangerbjudande från Ica Kvantum i Luleå. Kycklingfileér med femton kronors rabatterat pris. LLT tar dig snabbt till plats, men precis samma erbjudande verkan ha fallit stora delar av Luleås befolkning i smaken, och du får mycket besviken lämna platsen då kyldisken gapade tomt och hånfullt mot dig. Kontentan av detta blir att du får gå hungrig och middagslös. Vilket för oss vidare till nästa punkt.

 

-Var inte jätte hungrig. Din enorma hunger, skapat av en utebliven middag, ger dig ett ohanterbart sötsug. Men det enda skafferiet har att erbjuda är Estrellas lättsaltade chips. Typiskt, du som inte ens gillar Estrellas lättsaltade chips. Dessutom är chips salta, inte söta. Trots dessa två faktorer som talar emot ett chipsintag, styr din glupande aptit dig mot chipspåsens botten i ett huj! Plötsligt står din sambo i dörren och påminner om chipslöftet ni givit varandra. Ditt okontrollerade chipsätande resulterar i 1050 kronor minus på dina redan skrala ekonomiska tillgångar, och en skadeglad sambo. Lurig sambo som placerar en förbjuden chipspåse framför dina ögon en Fredag Den Trettonde måste jag säga.

Jag vill att ni under största möjliga tystnad och koncentration lyssnar opp till vad jag här vill förmedla. Det är ej acceptabelt att dina tankar svävar iväg till nästa bana i Angry Birds, som du precis satt på paus för att skumma igenom mitt inlägg.

Ni kan med fördel intaga en meditativ sinnestämning, låta din kropp bli ett tomt skal och således låta mina ord absorberas in i din kropp.

Känn eder för, om du ej lyckas hitta din rätta sinnesstämning är du i detta nu ej redo för mina kungöranden.  Jag vill sålla agnarna från vetet, mina ord kan skapa mer förstörelse än nytta i fel persons ägo.

Ni får ursäkta mig, måste gå och kolla tv:n, vi får ta det en annan dag istället..

I relation till hur mina vardagsaktiviteter egentligen ser ut, skrivs alldeles för få inlägg inom ämnet träning.

 

Men ärligt, hur kul kan det vara att läsa om? Jag ger er denna passerade torsdag som ett mycket tråkigt tränings-inlägg-exempel:

 

Hej mina hurtiga bloggläsare! Jag hoppas ni krämat på ordentligt på dagens gymping! Själv har jag varit ute och sprungit. Det var jobbigt. Men det glömde jag efter 5 sekunder. Då for jag och sprang upp och ner, upp och ner, upp och ner (och så vidare) i en mysig backe. Det var jobbigt. Men det glömde jag efter 15 sekunder. Så efter lite återhämtningsmål traskade jag vidare mot gymmet. Det luktade lite svett. Med lite efterforskning kom jag på att det var jag som luktade lite svett. Nu är mina biceps enorma, ni kommer nog bli lite skraj nästa gång ni möter mig på stan.

Var dag är en källa till nya erfarenheter och lärdomar. Så även denna tidiga morgon.. Lär av mina visa ord!

 

1. Släng dina gamla fula trosor med fiskmotiv
2. Ta reda på om det kommer att befinna sig byggarbetare i ditt hus
3. Om byggarbetare kommer att finnas i ditt hus, ta gärna på dig något mer dressat än fula fisk trosor

Jag ska tidigt klargöra vilken målgrupp detta inlägg riktar sig till för att inte göra mig skyldig till tidsslöseri i vårt prestationsfrämjande, produktiva, stress-samhälle.

Detta är endast för er, frälsta av Kanye Wests mästerverk. Okej att han för sitt liv inte kan förstå Cartmans Fishdick skämt, men som ni vet är ingen fullkomlig och felfri. Nej, inte ens jag, det har jag tydligt försökt klargöra för er vid det här laget!

Jag och Kanye spenderar en hel del tid ihop. Ibland joggar vi tillsammans, hänger vid datorn hemma hos mej men allra mest uppskattar jag nog hans sällskap i bilen. Synd att han är ihopkomprimerad till en liten liten plutt i min ipod bara, så nära men ändå så långt bort..

Om du inte är en av dem som gillar att hänga med Kanye bör du som sagt inte slösa din tid på detta 34:a minuter långa film-musikaliska mästerverk, utan kan istället fortsätta ditt patetiska liv, lyckligt ovetande.

Fiskpinnar är godare än man kan tro. Speciellt chipsskalet. Därför kan man gärna försöka peta bort den där vita ihopmalda massan inuti och spara plats i magen åt den krispiga höjdpunkten. Om man jobbar som dagisfröken får man nog inte göra så för då kan man inte säga Fy Fy åt barnen som vill göra detsamma och då kommer barnens mamma att bli lite ilsk och ringa din dagisfrökenchef och då kan det i värsta fall sluta med att du blir uppsagd från ditt dagisfrökenarbete och måste börja Fas 3 jobba istället. Jag vet inte exakt vad det går ut på men det verkar i alla fall inte jätteskoj om man läser rubrikerna i tidningen.

Så här förvånad ser jag ut då jag efter nattens sömn åter minns att föregående kvälls idoga rapportskrivande gav resultat: FÄRDIG!


Så här glad blir jag av havregrynsgrötens mättande effekt!


Så här ser snart vårt vardagsrum ut om inte plantorna behagar minska sin växtkapacitet


Så här tveksam är min syster inför att lämna Sims värld och istället utforska Smedsbyns vackra natur med en hund i släptåg


Stora stygga vargen visar upp sitt allra ilsknaste minspel 

Inför förmiddagens lopp hade jag tre stora orosmoment som kraftigt skulle kunna sänka mitt självförtroende, eller insatsen i sig.

 

1. Att jag skulle dö
2. Att jag skulle skita ner mig
3. Att bli missnöjd över resultatet

 

Som tur var lyste olyckorna med sin frånvaro.

 

1. Jag överlevde
2. Jag vart inte det minsta bajsnödig (ja, jag gick typ 3 gånger på toa innan, alla säkerhetsåtgärder bör åtagas)
3. Jag vann

 

Nu är jag fullt upptagen med att ta nästa vinst för dagen. Darth Vader och hans mannar ska snart vara krossade..

Om en olycka av något slag skulle ske, skulle jag inte vilja förpassas in i evigheten med rapportskrivning som min sista handling i mitt simpla jordeliv. Därför lägger jag här och nu av med detta! Det är fredagkväll, rapportskrivningen är nedlagd och grillen är igång. Livet är alltbra gott. Men eftersom mitt liv strävar efter ständig balans måste något ske för att förmörka mitt sinne en smula. Av den orsaken valde ödet helt sonika, att plötsligt anmäla mig till en springtävling. Så nu sitter man, med ångesten nära till hands och inväntar morgondagen. Jag kommer stå på startlinjen med darrande ben, och en djup frågeställning processerande i mitt huvud; VARFÖR, VARFÖR, VARFÖR?!!

 

Fast nu kom jag plötsligt på svaret, det är ju rätt skoj vettja!

Kalla mig självgod om ni så känner er nödgade, men nästa gång jag avlägger en visit i er enkla boning vill
 jag att ni spelar  denna låt för mig, och har rödamattan utrullad..

Ni må icke misströsta om jag för en kort period framöver är i behov av att prioritera andra sysslor än bloggandet, då viss rapportskrivning har fråntagit mig mitt fria liv och varande! Nu finns ej längre tid för att pilla navelludd eller titta på tre south park avsnitt på raken. Nej plötsligt är återigen varje 1440 av dygnets minuter mycket dyrbara och bör ej förspillas på distraktiner och ovidkommande ting. Ja du läste rätt kära bloggläsare, du är ett så kallat ovidkommande ting.

På min vandring framåt, mot nya mål och främmande destinationer (mål: köpa två liter mjölk, destionation: Smedsbyns lanthandel), gjorde jag denna gråmulna dagen till ära ett riktigt fynd. Länge har jag fantiserat om att en dag hitta den perfekta bajskorven IRL. Tusen gånger har man sett den ritas av små barn. En rykande färsk bajskorv med små flugor surrande omkring sig, som man till barnets stora förtret, förväxlat med en nybakt kanelbulle.

 

Som ni säkert förstått med denna korta text som cliff hanger, var det precis vad jag hittade idag! Inte en kanelbulle alltså.

 
Tyvärr gör sig inte riktigt korven rättvisa på bilden, jag försökte förgäves ta bild efter bild för att hitta den rätta vinkeln. Med stelfrusna fingrar fick jag slutligen nöja mig med detta. Men om ni har vägarna förbi så lovar jag att visa er den riktiga korven, i sin ringlande, ståtliga form!

- i filmen Pulp fiction används ordet ”fuck” 257 gånger

- i Kalifornien måste man ha jaktlicens för att ladda en råttfälla

- fulla myror alltid ramlar åt höger

- man får sälja människor på eBay, men inte köpa

- dödsorsaken för en huvudlös kackerlacka är svält

- antal räfflor på en Kalles kaviartub är 72 st

- det finns en lag i Toronto som lyder att du inte får köra bil med ögonbindel mellan 12-14

- var tionde europé är skapt i en IKEA säng

 
Stunder som dessa värms livsgnistan, och tron på mänskligheten upp lite extra. Jag riktar ett tack till er där ute i cyberrymden som ägnat er dyrbara tid till denna viktiga efterforskning!

Som studerande på högskolan går minst hälften av min studietid åt till de kära vetenskapliga artiklarna. Om inte alltför många veckor är nu mitt första år som högskolestudent till ända, och jag har på den tiden tragglat mig igenom X antal artiklar, ofta handlar dess text om målgruppen cancersjuka, diabetiker eller filippinska singelmammor.  

 

Då vardagens bestyr, tillsammans med vetenskapliga artiklar snurrar runt, runt i min hjärna är det vad jag kommer att bjuda på i detta blogginlägg. Varsågod och njut av en äkta, vetenskaplig artikel!

 

Obs! All engelska är direkt översatt från google translate, så ni behöver ej göra er besväret att kommentera över mina totalt ofungerande meningsuppbyggnader.

 

 

Super fun things, and boring things you have to do in your everydaylife

 Elisabet Clausén 

Abstarct: In Elizabeth's everyday lives are a variety of factors that affect her mood. Super fun stuff, and half the fun things, which together contribute to her feel hope, joy and self-confident. Elizabeth also has a host of bad things in her everyday life that create anxiety, stress and boredom in her life. The aim of this study is to see how much fun things Elizabeth has to perform in their daily lives, compared with the boring stuff and the effects this has on her overall health.

 

Background: Elizabeth has different degrees of funny and sad things to do in her everyday life. Funny things can be to eat lasagna, run, go to the gym, watching south park, petting the dog (when he does not smell disgusting from the mouth), etc. Examples of bad things in her daily life could be writing reports, reading scientific reports, and eat bad potatoes, listen to the echo news, discover that the lasagna is over, etc. The two factors, funny and sad things, affect Elizabeth's mood. A day with predominantly fun stuff Elizabeth feeling happy and harmonious. A day with predominantly boring stuff Elizabeth feeling down and discouraged. This in turn may affect Elizabeth's physical and mental health.

 

Methods: We used in the study 1 participants (age between 20-21). Through questions about the person's fun and tedious chores in one day, gathered data to compare the two factors in relation to each other.

Result: 

  

Discussion: This is the first study to show Elizabeth's daily activities in the relationship between funny and sad things. When Elizabeth was super fun things she felt for the moment very happy and bubbly. When she was half the fun things slipped while tanks into the tedious chores she later had to perform. While Elizabeth did really bad things seemed all dark and sad, but when she, however, was done with them, she felt very very happy. This shows that it can be helpful to have some bad elements in their everyday life to feel extra super happy when she no longer has left these tasks to perform. The study also shows that no one should eat up Elizabeth's lasagna residues, since this may result in severe disaster.

 

 

 

 

 

 

Idag mår jag ungefär som min vänstra hälsena; ond, osammarbetsvillig och i behov av vila.. 

Jag riktar ett stort tack till hagelskuren som ytterligare förgyllde min sköna sinnesstämning.