VonClausen

Genom att utsätta sig för situationer man känner rädsla inför tror jag man utvecklas och kommer starkare ur striden. Någon vis man ska ha påstått något liknande sägs det. Ta mig som exempel, med svår ångest bjöd jag in en ögoninflammations-smitta i mitt hem. På middag! Man ba; men kom och ta mig då, sjukdomsbaciller!

Ni som då och då slänger ett öga på min enkla blogg kanske tänker, åh vilken spartansk designad blogg! Men, nej. Jag vet bara inte hur man ändrar bloggdesignen. Om du råkar sitta på information som kan hjälp mig i denna svåra situation är du mycket välkommen över. Jag bjuder dessutom på musik och se… se på film.

Vill bara uppmärksamma er om att texten är satt inom parentes och vill varna känsliga tittare. Om du är på ett strålande humör och känner att ingen ska dra ner dig i skiten kan du, snabbt som attan, dra dig från min blogg. På återseende en annan dag alla små solstrålar!

(Snart är det goda livet slut, måndag är på ingång. Det är tråkigt. Det är också tråkigt att diska, ha ett segt internet, vara trött, äta äcklig mat, ha fyra trasiga stolar, tvätta kläder och ha en ond lilltå. Pessimistkonsulten har talat.

Trots att herr dysterkvist verkar ha infunnit sig blir det här nog en helt ok söndag. Finfika hos Fanny serveras om 43 minuter.)

Det här med livet och så. Det kan ju liksom vara lite complicated. Eller så inte! Man bara vaknar och ser framför sig en perfekt avslutning på en fulländad vecka.

Man har mer mat i kylen än vad man orkar äta, och fler mil i benen än vad man för ett par veckor sedan trodde var möjligt. Hemmet är så litet att det går på knappa tio min att dammsuga och håret är duschat. Man har inga störiga grannar och en konstig familj att sakna. Usher sjunger för mig på högsta volym och jag har gulliga Hello Kitty plåster. Jag har ett eget vardagsrum och en vän som snart ska firas. Jag har klarat en tenta och ett paket på posten att hämta. Till och med tio tår har jag fötts med. Jag säger bara en sak; HALLELUJA!

Boom baom baby, raffsa fram käket, hunger-kungen gungar in!*

Torsdagen den 27 oktober 2011 har till mycket kommit att handla om konsten att äta. Lite buffé, lite middagsbjudning och lite si och lite så. Nu är jag ganska mätt. Det kommer att vara i en och en halv timme, sedan är jag återigen hungrig.

Mina tankar drömmer sig denna alldagliga torsdag, den 27 oktober 2011 iväg. Tänk om….

Ja, tänk om jag hade tre tjocka katter som hette Olsson, Soske och Göran P.

Tänk om jag var född 1986 och var 25 år, då skulle jag nog ha redigt mycket åldersnoja just nu. (Jag hoppas att jag räknade rätt där, men kan inte lämna någon garanti).

Eller så kan man tänka om, om ohm ohm, och sitta och meditera.

Eller min vanligaste tänk om. Tänk om jag hade en stor, hemlig förmögenhet i madrassen som bara var till för att spenderas på vackra saker, som föll mig i smaken för stunden. Då skulle jag nog behöva mer än fyra garderober.

*Kejsarens nya stil, kanske min absoluta favoritscen som jag någonsin skådat på film. Hög igenkänningsfaktor.

Jag anser mig själv vara ganska smart, kanske till och med strax över medel in smartness. Dock finns vissa mörka moln som skuggar den klara himlen. Vissa uttalanden i min karriär som får mig att starkt ifrågasätta min egen kapacitet till normalt tänkande.

Släpper nu på spärrarna och låter er ta del av två mer hjärnbefriade uttalanden:

Story 1

Jag och min syster går till chipsavadelningen på Ica Kvantum, och som ni vet är jag ett stort fan av potatis, men verkar inte riktigt ha greppat det här med vad chips faktiskt är tillverkade av. Efter att jag läst på en av chipsförpackningarna utbrister jag lyckligt;

”Titta, va gott, de här chipsen har potatissmak!!”

Systerna liksom ba, ehhh jaa??

Story 2

Sitter inne i badrummet hemma i Smedsbyn. Min kära moder står och blandar olika kemikalier för att få bukt med min utväxt. Dock kan jag inte riktigt förstå hur den där utväxten kommer till;

Jag: Varför får man egentligen utväxt?

Mor: För att håret växer?

J: Men vad då? Varför får man utväxt från HÅRBOTTEN??

M: ??

J: Ja men håret växer ju från hårtopparn!

Jag satt ofta och sniffade i bensintanken till vår fyrhjuling som barn, kan detta ha något med saken att göra? En och annan hjärncell kanske frättes bort.

En hel, lång natts sömn blev resultatet efter avklarad tenta. Enda nackdelen är att man plötsligt måste ta tag i vardagens små trivialiteter som städning, disk och tvätt, vilka man under alltför lång tid kunnat skjuta upp, med ”tentaplugg” som ursäkt.

Min dag:

-vaknat x1

-ätit x5

-tränat x3

-umgåtts med vän x1

-utfört hemmasysslor x3

Självklart har jag och mössan också hunnit ha en fin stund tillsammans.

The big escapade with the wool hat Part.2

Använt mössan som ett stencoolt attribut till ett försök att se lite farlig och hård ut.

Snackat viktig business, jag, mössan och för er okänd tredje part.

Kände sorg i hjärtat när mössans rättmätige ägare sände ut en befallning om att återfå sin ägodel. Våra dagar tillsammans är räknade...

Tog fram köttkniven och skar ut en lång köttslamsa. Från mitt eget ben, och skrek som en liten gris. Ungefär som det brukar gå när jag rakar benen alltså.

Är numer en DIPLOMERAD MASSÖR. Spikade tentan liksom. Komsi komsi små massageoffer!

Man bara måste älska att springa om cyklister. Motstår dock impulsen att lite retsamt vända mig om och skratta dem i fejjan. MOhahahahHHHAa

Ska bjuda er på en liten följetong. Den är tillägnad min yngre syster, som lämnat landet. Hon efterlämnade sin kära mössa som nu är i gott förvar i mina händer. Tänkte att jag och mössan ska ta vara på den här tiden vi nu har på tu man hand.

The big escapade with the wool hat Part. 1

Tillbaka efter en tvåmila tur



Formar en pottfrilla



Rengör toaletten

Gårdagen bjöd på spännande äventyr med Adde och company. Vad ska jag göra då den enda personen som kan komma upp i samma tönt-klass som mig själv flyr till andra sidan jordklotet, finns stor risk att jag nu kommer bli utfryst och mobbad. Utfärdar en varning för jättetråkiga internskämt som kanske cirka tre av mina läsare förstår. Men jag säger bara en sak ”Party med tjejerna”. Helt seriöst, jag bryter ihop här och nu, igen. Hade svår huvudvärk av allt skratt.

Gör ett kortare avbrott i vardagens plugg, matinlagring och träning med ett kortare Spa besök på Clauséns badrum. Avslappning och rekreation delux.

Vill klargöra vissa saker, tillexempel kan man TROTS lockigt hår idrotta i allmänhet, och ja, tro det eller ej, man kan till och med vara basketspelare?! Förstår om ett och annat ögonbryn höjs efter att jag stuckit ut hakan med detta kontroversiella kungörande.

Om Åke fanns på riktigt, och inte bara var en påhittad karaktär, skulle jag nog vara lite småkär i honom. Det är någon speciellt med den där luggen, och hans känsla för utförandet av kemiska experiment.

Gårdagen slutade abrupt efter en hektisk dag, och när jag slår upp ögonen verkar jag ha minst lika mycket att ta tag i denna underbara fredag. Säger bara en sak, och jag vet att alla studenter har samma känsla av panik i kroppen som jag själv; TENTAPERIOD. Var och varannan statusuppdatering på fejjan har stark inlevelse av hysteri eller uppgivenhet. Jag sträcker ut min hand och söker efter hjälp! Snälla mamma, curla mig allt du bara kan, jag behöver mat, städhjälp och en sådan där fånig mammakärlek för att klara mig fram och förbi tentan.

Nu vet jag att min mamma inte läser min blogg, så det där var ju egentligen ett totalt meningslöst försök. Gå och sök mig någonstans på Ormberget under en grå sten, jag tror jag helt enkelt lägger mig där och dör. Vill ha en fin kista och massa gråtande människor på min begravning.

(Obs! Ej seriösa självmordstankar!)

En hektisk dag till ända, fylld med alla möjliga göranden, från 04.30-20.53. Jag är nu permanent inflyttad i lägenheten, och ni kommer inte längre kunna se mig dragandes av min lilla resväska på hjul, fram och tillbaka, fram och tillbaka. Det är numer FF i läggan (Fia Fritt). Jag lovar ta väl hand om dina vinterkläder så de inte känner sig bortglömda i din frånvaro.

Jag är lite trött=grinig, så retas inte med mig. De bästa sätten att göra mig irro: peta mig retfullt i ansiktet, sova på min kudde, äta min mat eller säga: nä men gu vilken stor finne du har där på hakan! Så försök i så stor utsträckning som möjligt, i alla fall idag, undvika dessa irritationsmoment.

Har förövrigt börjat se Flight of the Conchords, säger bara en sak; HAHAHAHAHAHIHIHIHOHHAHAHHEHEHEHHAHAAAAATTJOOO! (prosit)

Om ni ser mig på håll, med ett par kassar i händerna och en stirrig, jagande blick, då vet ni att jag är ute på shopping. Infånga mig gärna, så snabbt som möjligt, med en XL fjärilshåv och lås in mig på någon av Smedjans illaluktande toaletter. Ni får ABSOLUT inte släppa ut mig, hur mycket jag än bönar och ber, innan sju, då alla affärer hunnit stänga.

Tid är pengar. NOT. Nu när inte var av dygnets 1440 minuter är strängt upptagna finns helt plötsligt möjligheten att ”bara kolla lite” på stan. Det slutar vanligtvis inte bara vid att kolla. Lovar att lägga upp en länk när jag är med i Lyxfällan.

Slutsats: Kör heltidsplugg, basket på elitnivå och resor varje helg. Lovar att något så slösaktigt som shopping inte kommer att existera.

Idag är, av obestämd anledning, en sån där bra dag. Man sover ut ändå till väckarklockan ringer, äter lunch i gott sällskap, fixar praktikplats, shoppar det som sig bör, springer massa mil med känslan av ork som en liten kenyan, och snart startar veckans heliga tv-kväll. (Ni har väl inte glömt vad som då gäller, inga telefonsamtal mellan 20.00-22.00 var tisdag. Om du inte råkar vara en supersnygg, vältränad kille på sisådär 1.85, men den risken är ju inte alltför överhängande).

Trehundrafemtiokronor. Så mycket kräver lilla Lisa med sin lapp av mig. Jag som alltid, lite skrytsamt, ”minsann aldrig betalar någon parkering, och då ALDRIG fått nån böter” .  Alla synder, såsom skryt, verkar visst ha sitt straff.

Nu är läget så att om sex dagar och tolv timmar har jag en stor och livsavgörande tenta. Då borde man ju ta sig i kragen kan tyckas. Men likväl kommer jag på etthundrafemtioåtta saker att göra istället för att öppna skolböckerna. Det kallas disciplin på hög nivå. Kan inte förstå mig på min egen hjärna, varför är den inte konstant och varaktigt engagerad och hängiven i alla mina göranden.  Träning till exempel, där viker jag inte en tum från den upplagde planeringen, medan skolan, som kan leda till en trygg och ekonomisk säker framtid, är så långt nere på prioriteringslistan att jag hellre städar toaletten.

En lång harang av klagolåt på min egen förmåga till disciplinerat arbete har just tagit form. Måste genast utjämna det hela genom att berätta att jag idag faktiskt kravlade mig fram, med mina sargade ben och sönderfrätta ögon, till skolan i arla morgon för tentaplugg. Okej alla pliktetiker, ljuga är ej acceptabelt. Egentligen gick det till på så vis att jag helt enkelt inte läst mina mail, och därför missat att lektionen var framflyttad två timmar.

Livet som 10-åring verkade så otroligt simpelt och bekvämt.  

Hej! Idag har jag spelat ett spel som jag klarat och så har jag varit i voran skoter stuga där åt vi korv det var gott. Jag har syt en barbie klänig, den vart ganska fin. Hej då dagboken!

Hej dagboken! Jag har åkt skoter och körit. Jag tror att jag inte gort nå mer. Så hej då dagboken!

Hej dag boken! Idag har jag inte gort nå mycket spesijält men har set en film. Nu kan jag inte skriva nå mer. Hej hej då kära dagboken!

Välkommen att boka tid hos Bettans frisörsalong! Har med kökssaxen i högsta hugg gjort mitt första klipp. Originalitet är mitt ledord, och mästerverk utlovas. Eftersom jag utför mina konstverk med glädje som drivkraft är pengar inget som lockar mig. Så klart godtar jag alltid allmosor i allra största välmening, men är du en snål %##!/ så är besöket alldeles gratis.

Se vilken lycka som lyser ur ögonen efter jag klippt till (okej, liiite ofördelaktig bild kanske, men hade hon inte blinkat hade ni fått se denna äkta och sanna glädjen)

Sitter och väntar på att blekningsmedlet ska nå sin fulla effekt på min två centimeters långa, råttfärgade utväxt. Efter en lagom portion huvudvärk, med en massa måsten på det, är jag nu slut som artist. Ska försöka uppbåda största möjliga viljekraft och klara mig igenom Idol kvällen. Mycket mer spänning väntar inte mig denna fredagskväll.

Att sitta hemma om fredags kvällarna gör ju ingen speciellt populär. Därför tänkte jag nu bjuda på tre quickfix i min populärhets-skola:

-Skaffa dig över 5000 vänner på facebook

-Föds med rika föräldrar och var överdrivet generös och öppenhjärtlig om ditt outtömliga pengakonto

-Bli snygg. De allra flesta av oss har inte kammat hem full pott på gen-lotteriet, men mig veterligen går det mesta att köpas för pengar. (Här kan du behöva backa bandet till föregående punkt).

Om 73 dagar är julafton än en gång kommen! Sitter och försöker värma upp min nedfrysta kropp med en kopp kanel te. Därav julkänslorna. Och den lilla detaljen att det tidigt, tidigt i morse föll ett snöblandat regn ner från skyn.  Jag och min lilla pannlampa tog morgonpasset med ett fånigt leende på läpparna.  Att känna lyckokänslor 5.20 på morgonen i ett kallt, snöblandat regn får mig att börja tvivla på min mentala status.

Jag sänder ett JÄTTE VARDASDAGS GRATTIS till Fia och company som alldeles snart lämnar landet, och ska arbeta ihop mat och husrum i España!

Nu ska jag sluta med mina utsvävningar och fokusera på att vara Här Och Nu, är nämligen vad vi gör på lektionerna sektmötena. För övrigt är jag lite obstinat och vill inte riktigt ta till mig det där Här Och Nu tugget. Mitt jag, min identitet är ju TEMPO I VARDAN´ för bövelen!  Vet inte riktigt vem det skulle vara jag såg i spegeln om jag inte kände en så där lagom, uppfriskande, ständig stress över vad som komma skall. Inte skulle jag få möjlighet att utforma mina små ”att göra” listor inte. Titta bara hur det går om man ska skriva en Här Och Nu lista;

Att göra Här Och Nu:

Nu ska jag dricka upp mitt te som redan har kallnat.

Nu ska jag samtidigt räta upp min nedhasade rygg på stolen.

Nu ska jag dessutom försöka hinna med att blogga klart detta inlägg.

Gaaahh! Helt totalt omöjligt att utforma nuet i listform! Det var dödsstöten för Här Och Nu tänket, hos mig har du inget att hämta!

Skoldagen startades med några blöta kindpussar, därefter det sedvanliga kläm-och kännpartyt i massagerummet. En helt vanlig dag för en hälsovägledarstudent.

Redan när klockan närmade sig ett kände jag mig helt slut för dagen, så det kommer bli en tidig kväll för Gamla Bettan. Men icke ska vi dessförinnan glömma veckans heliga tv kväll! Top model och Desperate Housewives står i följd på tisdagens tv-tablå, så försök inte göra planer med mig mellan klockan 20.00-22.00 denna veckodag, ni kommer endast få nekande svar.

Tentaångesten börjar gripa tag i mig, och jag sitter och pluggar med en skräckslagen stirrig blick. Det finns inte en fysisk chans att allt det där ska rymmas mellan inom mitt skallben.

För övrigt har stretching stått på skoldagens schema. Mina medstuderande kunde då och då ta en tripp över till min massagebänk för att få ett gott exempel på hur musklerna hos en mycket stel person kunde se ut. Jag är glad att mina stela muskler äntligen hittade någon sorts nytta. Jag gillade speciellt när läraren/sjukgymnasten klart konstaterade att det i något fall helt enkelt var medfödd stelhet. Tror jag ska vidarebefordra detta till min tränare nästa gång *ryss-strech står på tur.

*En mycket plågsam stretchmetod då den aktive, med hårda handtag och utan någon som helst känsla av empati, trycks ner mot marken i en spagatliknande position av en stenhård tränare. Denna metod utgör stor risk för benbrott och traumatiska upplevelser.

Ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig. En vän blir sjuk, en bil har slut bensin, du hamnar på fel buss och mosas i en köttfärskö. Ungefär så vart gårkvällen, om man är lagd åt det pessimistiska hållet. Vilken tur att det ena ledde till det andra, och kvällen trots allt vart riktigt bra. Halkade bland annat in på en högstadie reunion.

Sitter här och kan inte bli klok på varken det ena eller det andra. Ni får ursäkta mina kryptiska ord, är bara lite djup och filosofisk för tillfället. Det är liksom lite mysigt. Höst och allt vad det nu innebär.

Helt plötsligt, och utan orsak fick jag lust att googla bilder på lemurer. De ser så tossiga ut med sina stirrögon. Lite lik mig på min passbild faktiskt.

Jag är ilsken som ett litet åskmoln. Ett ganska litet så ni kan vara lugna. Eller jag gissar att ni hur som helst inte känner er speciellt hotade av en liten blond tjej på 1,50. När jag ändå halkde in på det där med min välkommenterade korthet (blir lätt så när man vistas lite för mycket i basket världen), så kommer jag med en önskan till er långbeningar.  SNYT ER FÖR GUDS SKULL!   Varje gång jag för ett samtal med någon huvudet längre än mig själv ser jag RAKT IN i era håriga osnutna näshålor. Mycket otrevligt, men alldeles alldeles ofrånkomligt. Denna önskan var bara en liten parantes, men som likväl skulle göra mitt liv så mycket lättare att leva.

Var ju ett alldeles hiskeligt långt tag sedan jag senast behagade uppdatera, men plötsligt slog det mig, jag har ju en blogg att sköta och vårda ömt.

Annars då. Jovars, livet har flytit på i det tysta. Ikväll ska tystnaden brytas, jag och en av mina kära vapendragare ska se vad STUK har att erbjuda.

Innan dess ska jag äta, pussa min återfunna klänning, sätta en värmande pläd (lätt mitt favvo ord) över mina knän och se gårdagens repris av Idol.

Tänkte nu bjuda mitt herrskap på en resumé av veckans utlandsvistelse.  Som tidigare, upprörda blogginlägg redan avslöjat startade det hela med en dags strid ström regn, fallande från skyn. Lyckligtvis slutade det där, och resten av veckan bjöd på strålande sol.

 Tanken var att jag nu skulle skriva något i stil med att jag frossat i måltiderna som serverades på hotellets småbarns-familje-fyllda restaurang. Men alla vet ju att man aldrig ska ta ut händelserna i förväg. En matförgiftning satte stopp för det kalaset, och halva vistelsen rynkade jag bara på näsan åt det tidigare, så inbjudande matutbudet.

Som tur var hann jag med annat än spyor och självömkan. Strandjoggning, shopping, tuffa träningspass i bergen, sol och bad, syskongräl och lite strandtennis. Visst låter det väl ändå som en idyllisk semestervecka?

Bildregn uteblir för tillfällett, kameran är på vift någonstans i våra sydligare trakter av vårt avlånga rike.