VonClausen

Jag är född att uträtta stordåd.  Se bara på min ståtliga hållning och min närsynta blick. Kan ni inte bakom mitt hårsvall skönja något praktfullt och ståtligt? I min fantasi ser jag framför mig hur jag med ett lätt skutt hoppar upp på min vita springare och i full galopp sätter av mot solnedgången. Sedan fick jag så otroligt ont i min bakdel av den skumpiga ritten, håret trasslade in sig i granruskorna, och en mås bajsade på mitt huvud. Det är väl ändå för väl att jag inte går omkring med alltför stora tankar om mitt jag.

Men OM (återkoppling till detta om) jag haft en till av mig själv skulle jag ta mig fan (ursäkta mitt kraftuttryck som bara visar på dåligt vokabulär) jag och jag äta mackor utan pålägg, kasta sockarna i soporna, skratta hejdlöst åt Knut med skämtlynnet och ”provsmaka” butikens nötutbud till dess att jag och jag blev arresterade. Väl på polisstationen skulle denna schizofrena Elisabet, som skyllde brottet på sitt andra jag, spela oskyldig, ledsen och felbehandlad. Herr konstapel som snart såg att detta var ett svårt fall av psykisk ohälsa lät oss gå, hand i hand ut i solskenet. Ock än idag kan jag lova att Elisabet x2 fortsätter sin brottsliga bana då de förnöjt förser sig vid naturgodishyllan.

En lördag av fantastisk karaktär går in mot kvällsfasen. Med en dos solsken och några timmar spenderade i biosalongen ska nu aftonen avnjutas som sig bör.

Dock finns där en fundering som grumlar den fria sikten. Hur ska man på bästa sätt göra sig en förmögenhet?

Är jag så pengagalen som jag allt som oftast på detta forum ger uttryck för att vara. Nej, men det finns något lockande med tanken OM. Tänk OM jag hade fett med cash, då skulle jag vara superkänd, supersnygg och superbra. Vill åter poängtera att jag ej fiskar efter komplimanger, men känner ni för att kasta några åt mitt håll så tackar jag och tar emot. Förvänta er dock inget i återgäld.

Om jag drömmer mig iväg till de förmögnas rike skulle jag torka rumpan med Carl von Linnés ansikte tätt mot min stjärtskåra, vaska champagne om måndagsmornarna eller varför inte köpa en gigantisk, ful tavla för miljonbelopp.

Förhoppningsvis har jag spelat på de rätta hästarna, och ni kan inom en snar framtid se mig cruisa runt med ena handen på ratten i en nedcabbad bil efter Kungsgatan.

Lutar mig tillbaka och låter magen jäsa i vädret. Eftermiddagen har spenderats i det Lindgrenska huset, där en delikat middag stod på menyn. Med mottot ”ät likt där ej finnes någon morgondag” tog vi oss gemensamt an förtäringen.

För tillfället har ja ingen annan att diskutera vardagens problem med förutom min väsande, benlöse vän. Om jag vore Harry P. kanske konversationen varit givande, men med min ormlösa tunga möts jag endast av tystnaden. Tur att tystnaden gör sig väl, då inga problem finnes att avhandla oss två emellan. Det där med ett tv-löst hem kan vara det närmaste bekymmer jag för dagen kan komma, men jag kan omöjligt se att en reptil skulle kunna lösa detta problem. Jag avundas ändock denna lovprisade trollkonstnärs förmåga att med väsande ljud språka.

Välkommen och stig in i mitt liv kära vänner och ovänner. Vi närmare eftertanke är det nog mestadels vänner jag omges av faktiskt. Skulle dock vara spännande med någon liten näthaterz som då och då gjorde avtryck i mitt kommentarsfält, kanske skulle det se ut något liknande det här:

”Du är ful när du har ruttna tomater i fejjan, och det är precis vad jag ska behandla dej med nästa gång du handlar knäckebröd på Coop. Din mamma grät när du föddes. Ha, va sa du nu va?! Förresten är du kort och har krulligt hår, get a life liksom! Om du var en sång skulle du vara finsk schlager på sista plats i Eurovision song contest. Ibland äter jag kalvsylta bara för att påminnas om hur äckligt du luktar.”

Förmodligen skaffar jag mig aldrig någon ovän av denna kaliber, det skulle vara om jag vid något desperat ekonomiskt tillfälle av bara farten knäckte koden till cancerbotemedlet framför ögonen på en framgångsrik forskningsman, med livskallet att rädd mänskligheten. Man kan ju förstå att den hårt kämpande stackaren skulle bli knäckt, och med alla medel försökte gäcka mig i hopp om att stoppa min plötsliga framfart. För tankarna vidare till Scar, tycker han har fått oförtjänt dåligt rykte, tänk att bli snuvad på ett helt kungarike liksom? Inte konstigt att man blir lite småbitter och hatisk.

Det finns inget som skapar så mycket stress och kaos i min hjärna som att ha saker att göra. Någon upplyste mig om att det liksom är en stor del av livet, söndag är ju bara en dag i veckan. Jag och studiekamrater, (nä det där kändes alldeles för formellt, vi kallar dem istället ”vänner”), satt och spenderade dyrbar tid till intetsägande snack med vissa skolrelaterade inslag. Som en blixt från klar himmel konstaterades att det endast återstår fem veckors tid innan examen är nådd. ”Fantastiskt”! skulle ju ett möjligt utrop kunna vara, men med tanke på antalet kvarvarande uppgifter på denna tid sitter jag istället vid mitt köksbord med en papperspåse i ena handen, just färdighyperventilerad och fräsch.

Jag och webcam jobbar bra ihop, se hur förförisk bild vi lyckats skapa. Eller så tycker jag alltför mycket fokus hamnar på min näsa, ska genast gå och träna fotovinklar.

Det är inte helt socialt accepterat att gå och lägga sig klockan nitton noll noll, så jag gör väl inte det då. Var det däremot jag som satt med en treudd i hand och världsherraväldet för mina fötter skulle jag sedan länge gått och lagt mig.

Sitter i byn och andas lantluft, och tuggar lite toy efter att intagit mammas hemmagjorda glass. Ville framställa mig som livsnjutarn´ och sållade därav bort de lite mer praktiskt lagda saker jag har att göra, annars kanske meningen sett ut så här istället: Sitter i byn och andas in kobajspartiklar, har precis ätit torrt fullkornsris i väntan på att första tvättmaskinen gått klart.

Syftet med dagens inlägg är på intet sätt att komma opp med små fyndigheter och försöka skoja till det så där förfärligt, ville mer pliktroget säga hej.

En högtidsstund är avnjuten allena runt mitt middagsbord. Jag vet inte hur det gått till, men genmanipulation är ett mycket möjligt alternativ. Färskpotatis har intagits i allra största vördnad. Om man kan äta färskpotatis i april ser jag inte längre att något är omöjligt. Om jag skulle få ett tecken från skyn, kanske en post it lapp från någon i en högt uppsatt position i gudaskaran, med följande text, ja då skulle jag banne mig ta kappsäcken min och ge mig ut på äventyr:

Detta brev är tillägnat Elisabet Clausén, skulle någon obehörig ta sig friheten att öppna kuvertet och likt en snokande …………. (gudarna hade alltför bråttom för att komma på passande liknelse, fritt fram för egen fantasi), se sig nödgad att ta en titt på hennes personliga meddelande kommer dennes fingrar förevigt lukta likt en möglig tonfiskkonserv!

Ärade Elisabet Clausén, vi har sedan din första dag på planeten Tellus studerat dina förehavanden. Som det godhjärtade och ansvarstagande flickebarn du genom åren blivit (vi bortser från den lila svackan i sexårsåldern) anser vi dig vara förtjänt av vår generositet. Längsmed Kungsgatan står en rosa Bubbla parkerad, den är din. Dock inser vi snart att vi kan ha gjort ett stort misstag genom att vind för våg släppa ut dig på motorvägarna med en aldrig sinande tank, därav kan du i handsfacket finna tillhörande GPS. Och tre tuggummipaket. Med en bil följer också möjligheter, för att göra verklighet av möjligheter krävs rikedom. Om du lyfter på madrassen kan du se att vi placerat fem miljoner dollar, antingen far du till Amerika och spenderar rubbet på kasino, eller så har du möjligheten att korsa gatan och växla pengarna på Forex. Genom noga studier ser vi att du har visst intresse för annorlunda aktiviteter som att via benens kraft, på snabbast möjliga tid, ta dig från punkt A till punkt B. Förvisso kan vi inte riktigt se nyttan i denna sysselsättning, men din önskan är vår lag. Vi har nu utrustat dig med superüber snabba ben, och vi kan försäkra dig om att denna ynnest tilldelad dig inte på något sätt kommer ge dig trubbel vid dopingkontroller.

Det är alldeles strax dags för mig att återse Luleå by night. Innan dess vill jag dock lämna er med dagens visa ord. Det är nämligen så att jag via ryktesvägen fått höra att han getter, som förövrigt egentligen går under benämningen bockar, kan ge mjölk uppe i de grekiska bergen. Detta är naturligtvis en myt som jag vill slå hål på, och har ägnat en liten stund till att ta in fakta om de behornade djuren.

Getter:

Getter är ett ganska fult djur. Dock är skönhet en objektiv bedömning som ställs av betraktarens öga. Getter har också ögon, och kanske tycker de att de sinsemellan är ganska snygga, för ibland slår sig en get ihop med en bock och ut kommer en såkallad killing. Dessa djur är i dagens samhälle accepterade men har en svår historia att låta sig mot. En gång för mycket mycket länge sedan föddes en Gudason på ett märkligt sätt, denna son var så god och förlåtande, trots detta spikade någon otacksam jävel upp honom på ett kors. Innan han blev uppspikad på korset hann han kläcka ur sig frasen ”separate the sheep from the goats”, där de ulliga gulliga fåren får agera de goda, och de stackars oskyldiga, men glupska, getterna får stå för ondskan på vår jord. Getter kan nog vara lite småbusiga, därför bör man se till att inte slå sig i lag med dem om man inte vill åka på trubbel. Redigt med trubbel skulle man få om din get, getabock och tre killingar tassade ut ur hagen om nattetid och smaskade i sig grannens jordgubbsskörd. Fast jag vet faktiskt inte ens om getter äter jordgubbar. Dock är jordgubbar mycket gott till glass om sommaren, och kanske känner grannen sig så ilsken över denna förlust att han skjuter huvudet av kreaturen. Då har du plötsligt kött så kan bjuda över hela släkten på en getostpaj med salami.

Jag faller ofta in i djup kärlek vilket medför svårigheter att tänka rationellt. Nä, tänker ni, nu far hon omkring med osanning igen. Bettan går väl inte den som  kärar ner sig stup i kvarten?

Jag är en utseendefixerad person, och låter alltid mitt första intryck avgöra om det är värt en satsning eller ej. Prövotiden är ofta svår och velande, det är först på hemmaplan man ser om tygerna verkligen håller måttet.

Det är i ordets rätta bemärkelse jag avgör om vi tillsammans ska bygga upp en väl fungerande relation.  Det kan mycket väl vara så att det börjar spricka i sömmarna, och vi får helt enkelt glömma och gå vidare. Romansen kastas då längst in i den mörkaste garderob, dock finns alltid en risk att vi stöter på varandra, och en ny flammande låga uppstår i hjärtetrakten.

För det allra mesta är jag på det klara med vad jag söker och vilka kvalitéer denne bör besitta, men emellanåt uppstår kärlek så oväntad och passionerad.

De pastellfärgade tonerna, gärna med rosa inslag, mitt hjärta pumpar med lite högre frekvens då jag gör min shoppingrunda!

Utan tekniken är jag svag. Mobilen kan vara livsavgörande, och nätverksuppkopplingens plötsliga död gör att jag står handfallen. Vad ska jag träna imorgon, hur kommer vädret så ut, vad gör mina vänner, vem står som vinnare i top model, finns det några nyinkomna snygga sommartoppar på Nelly, är Marcelo och Annika fortfarande förlovade, vart ska jag köpa frozen yoghurt… Med snabba, enkla knapptryck hade jag med sådan bekvämlighet tagit reda på alla dessa frågeställningar direkt från vardagsrummet! (Hur detta inlägg publicerades kommer för alltid förbli en gåta.)

??????????????????????????????????????????????????????????????????????????????????????????????????????????????

Tidsomställningen skavde i ögonen och hällde bly i benen då klockan ringde 07.00 för att ta mig ut på morgonjoggen. Men vårsolen skiner och jag har spenderat förmiddagen i gott sällskap så ett trött öga har inte sänkt min positiva livsinställning! Dock kom jag plötsligt på att det dystra budskapet omtenta är ett faktum som medför vissa förpliktelser som utökad studietid. Skulle kunna vara ett bra tidsfördriv då BB ändå inte är tillgängligt efter datorns haveri. Men varför göra något idag som man lika gärna kan göra imorgon?

Jag ska vara saklig i min uppdatering då jag känner att tröttheten övermannat mig.

Idag har den tropiska hettan slagit till med sin fulla kraft, och den enda räddningen har varit den fantastiska uppfinningen air condition och högsta solskyddsfaktor. Jag har spenderat mer pengar än vad som sig bör på fantastiska klädesplagg, därefter vidare till ett av resan största events, NBA matchen. En storslagen show med stor spänning, snygga dunkar, överarbetade muskler, välkoordinerade cheerleaders, Beyonce och Jay-Z på front row (bildbevis kommer) och en frigjord publik. By the way så lever jag och resan ska enligt överenskommelse avslutas på bästa sätt!

Jag har i dagarna två spatserat upp och ner, höger och vänster efter New York genialiska rutsystem. Det är så fantastiskt utformat att till och med dumskallar som jag helt omöjligt kan gå vilse. Men det är ju trots allt amerikaner vi har att göra med.

Förvisso har jag shoppat, gått i Central Park, druckit tysk öl och, ehmm, shoppat igen. Förvisso, men här finns också ett men… Veckolång kaos har pågått omkring mig, och detta ansågs inte längre vara en hållbar situation så jag har ett flyg att fånga redan denna tisdag. Inget mer sagt om detta, mina närmaste vet, ni andra kan ju helt enkelt skita på er av nyfikenhet.

Självklart har kameran varit med mig, men dessvärre inte använts. Jo förresten, ett ögonblick är förevigat. Svampbob Fyrkant spatserade omkring på Times Square Garden, och det är ju inte var dag man ser! Kanske fick jag lite mindrevärdes komplex då mina New York guider hade varsina killerkameror, och korsat Atlanten med syfte att genom fotografi låta konsten tala.

Jag visste att det skulle hända, du visste att det skulle hända, alla visste att denna händelse var ett faktum som i sinom tid skulle inträffa. Jag sprang vilse i det välförgrenade kvarteret. Det enda som förvånar mig i sammanhanget är att det inte hänt förrän nu.

Jag tog det hela med en klackspark, skrattade lite åt eländet efter att jag gjort åtskilliga försök att hitta det förbannade gröna huset som jag tagit som riktmärke. Det visade sig att den överdådiga villan trots mina misstankar inte alls hade flyttat på sig, det gäller mer att söka på rätt ställe. Allt sagor slutar ju lyckligt, och med facit i hand så vart ju resultatet bara positivt då en utökad träningsrunda blev av.

Solen visar sig från sin allra bästa sida och jag har på bakgården intagit ett lättklätt horisontellt läge med mål att jobba fram den kokta kräftans färg.

Det visades finnas lite Lule connection i storstan, och jag har nu under de senaste två dagarna varit så förskräckligt upptagen med att springa New Yorks gator upp och ner. Dagen till ära lät vi Bronx beblandas med vår närvaro. För att vara helt ärlig hängde vi väl inte direkt i hoodsen, det kan hända att vi tog ett litet zoo besök för att titta på de lurviga djuren. Pingviner var dagens stora samtalsämne och höjdpunkt. Självklart sparar man ju det bästa till sist, synd bara att de hann stänga ner stället innan vi var på plats. Efter denna dagens lärdom kommer jag från och med nu vara den personen som startar måltiden med efterrätten först.

Jag hade tänkt lassa upp ett gäng fantastiska bilder på exotiska djur tagna med den perfekta skärpan i det perfekta ljuset, men tekniska problem har dessvärre satt käppar i hjulet.

De få ärade som fått chansen att lära känna mig vet att bakom min fasad lurar en mörkare sida. Ni kan kalla mig Dr Jekyll and Mr Hyde. Det är dock inte svåra psykiska problem jag har att göra med, allt handlar egentligen bara om föda. Livet såg faktiskt ganska hårt och svårt ut för bara en liten stund sedan, men så plötsligt kom en riddare i skinande rustning och körde mig fram till restaurangporten. Med dimmig blick och stapplande steg, sedan länge alldeles förbi och färdig, nära svältens svåra avgrund, tog jag mig fram till kassan. Beställde, åt och gick. Sitter i detta nu och visslar lite förnöjt för mig själv (kommer på mig rätt ofta med att vissla faktiskt, en dålig vana i tysta rum), med glada tankar och storslagna planer. Ha detta med er i åtanke gott folk, var förutseende och ha ett litet äpple i fickan om du råkar stöta på en hungrig betta!

Från lyxvillor till förorten, och tillbaka igen. Sitter i detta nu på min kungliga bädd och inväntar vän för att vidare bege oss ut på USAs turistvänliga gator.

För att generalisera har amerikanarna vissa attitydproblem och är helt på det klara med att alla vill bo i deras land och leva deras liv. Jag vet inte det jag… Men ännu finns två veckor till förfogande för att få mig totalt hjärntvättad och amerikaniserad.

Gårdagens shopping uteblev och lämnar därför rum för denna aktivitet idag. Jag bör dock tänka över mina köp ur två synvinklar innan jag lassar fram ett stycke dollar över kassan: 1) tyngden på varan för att undvika eventuell övervikt  2) storleken på varan för att kunna pressa ner den i min förvisso mycket rymliga resväska. Plötsligt slog det mig att ännu en tanke bör tas med i beräkningen: 3) priset på varan kan även vara relevant då jag ännu inte hittat en källa till ekonomisk oberoendehet (obs! egenkonstruerat ord)

Efter en skön natts sömn är jag åter i bruk. Jag har upplevt kvarterets storslagna villor där grannarna verkar ha som mål att bräcka varandra på en skön morgonjogg. Ville bara få in det så ni kan lugna era småhjärtan med vetskapen om att jag underhåller min vältränade kropp, och återkommer i topptrim!

Min nykläckta inredningsglädje får en riktig inspirationsboost från stället där vi huserar. Spirituellt, gammeldags och… konstigt. Som om inte huset i sig är nog att uppleva är hemmets katt svart som natten och har enligt ägarna mycket ovanligt nog, fäst sig vid oss och accepterar vår närvaro.

Inom kort kommer vi eskorteras to the mall för den dagliga shoppingdosen.

Nu är det slut med all nonsens. Jag är i USA och har saker att för mig! På två och en halv veckor har jag tre ting som måste göras för att få mig nöjd med min vistelse, shoppa, watch NBA and en liten bit av parteeej! Min svengelska är på topp som ni kan se.

Min hjärna är för tillfället bortom all räddning, jetlaggad och trött skriver jag dessa rader endast för min mammas skull så hon vet att jag lever. Vi ses i framtiden.

Jag vill inte vara den som kastar i ansiktet på er hur fantastiskt roligt jag ska ha, och hur otroligt långsam och tråkig din egen vardag är. Men nu är det ju faktiskt så att det är jag som arla söndag morgon sitter i ett litet plan och med spänning väntar vad som komma skall. Jag jobbar inte med skadeglädje, det är ett fult påhitt gjort av de med låg självkänsla och avsaknad av egna glädjeämnen här i livet. Eller förresten, hihihhhihiihi, jo skadeglädje är ju ganska kul när jag tänker till.

Nä nä nä nänänä, jag ska till USA, det ska inte duuu!

Nu har jag ju gått och gjort det svårt för mig att vid misslyckande och katastrof få ert medlidande och lindrande ord.

Min välorganiserade sida lyser med sin frånvaro, den obligatoriska listan är oanvänd och istället kastar jag fram vart tänkbart klädesplagg som har potential att användas. Ännu har jag inte försökt mig på att ompaketera berget ned i väskan, för där saknas en liten detalj. Jag har ingen väska. Nä just det, det kan ju anses som ett litet problem då planet har stigit om cirka tjugo timmar. Men jag är inte den som misströstar inte, jag är uppväxt i en familj där allting löser sig (mamma löser allt), och sitter därför lugnt och tillbaka lutad och inväntar mitt öde.

Med stapplande steg och kurrande mage tog jag mig upp för trappen, in i lägenheten. Tur att det där med hungern går att lösa med relativt enkla åtgärder.

Cirka hela släkten går omkring med smittsamma bakterier och vill inte vistas i varandras närhet. Så vart det med det påskfirandet, men faktiskt så klagar jag inte. Jag har ändå mitt att sköta, har packning att packa, vänner att träffa, basket att åskåda, träningar att träna, disk att diska.

I knepiga situationer har ett motto myntats, WWMD. What Would Matilda Do. Jag och kära vännen Fanny har i vissa lägen lite svårt med tankeverksamheten, då kan man simulera att Matilda satt med i församlingen och lugnade oss med ett par väl valda ord.

Ungefär så här tomt är det i skallen min ibland.

Ur och av ingenting frodas min vilda fantasi som bäst. Just nu är jag så fullmatad av information att förmågan att fly verkligheten med hjälp av sin inbillningsförmåga är på paus. Eller så mår jag så fantastiskt gott att jag tar och lever en liten stund här och nu, det påstås ju ge en evig lycka och ungdom.

Jag gillar som bekant att strukturera mitt liv i punktform, det ger mig en konkret syn på verkligheten. Och så kan inte mitt ofrånkomligt dåliga minne spela mig fula spratt. Check och bock och klart och tack och hej! En aktivitet som ni kan räkna med frekvent kommer nämnas i denna portal är USA resan. Vad ska man packa, i vad ska man packa, hur ska man packa, och slutligen min favorit fråga all time high; varför ska man packa?     

Alla dessa frågor får sina svar genom en välstrukturerad lista i tydlig radform med kategorier och avgränsningar. Ska börja fila på den i detta nu, sedan sova på saken och revidera. Inget skall lämnas åt slumpen! 

Att dra till lite så där på en höft är väl kanske inte min starka sida. Har svårt att uppskatta både tid och rum, som vanligt är det ju på sin plats med ett exempel. Skröt vitt och brett om det fantastiska filmverket Borta med vinden. Ja den är väl sisådär åtta timmar lång (jag). Efter närmare Google studier visade det sig att min uppskattning diffade med 242 minuter. Men jag är som sagt bra på annat…

Nu är det snart påsk och glada tider. Vissa familjer verkar vara mer påskintresserade än andra. Jag utlovar mycket mat och många släktingar hos klanen Clausén som sig bör var högtid. Dock är mitt huvud mer inställt på den stundande USA resan. Hoppas på tre saker:

-Det blir skoj

- Att jag  inte behöver äta på donken varje dag

-Slutligen det mest primära av dem alla, jag överlever.

Från dumskallar och barn får man höra sanningen. Genom vårt projektarbete utsätts vi för småknattar i alla dess kategorier. Dock tycker jag att de där små liven är rätt underhållande faktiskt. Följande scenario utspelade sig i klassrummet imorse:

Litet barn: Åh, hur får du såna där lockar i håret? (se framför er litet barn som imponerat fingrar på mitt hår.)

Jag: Jag har lockigt hår sen jag föddes vettu  hähä(stolt tjej)

Litet barn: Men går det inte att få bort dom? (inte längre lika imponerad)

Jag: Ehh, njaa nää? (förvirrad och oförstående, var barnet inte nyss förtjust i mitt krull?)

Litet barn: Kan du inte ens få bort det om du duschar då? (nu nästan äcklad av åsynen av min ostyriga kalufs)

Tack, då vet man vad andra inte vågar säga!

Utan vidare reflektioner inleds oftast ett samtal eller möte. Neutrala fraser kan vara hej, halloj, men tjenare mannen, tja, eller varför inte trevligt att råkas. Om man är ute efter ovänner eller bara lite provokation kan man ju så där i förbi farten haspla ur sig, du är ful, när ni höjer handen och möts på Storgatan. Inte särskilt konstruktiv kritik kan tyckas, och en gnutta elakt om personen i fråga faktiskt råkar vara ful.

Genom en empirisk studie har jag med yngsta syster genomgått alla Ica Kvantums tuggummiautomater. Syftet med vår undersökning var att finna goda/prisvärda Toy. Resultatet var dessvärre av negativ karaktär, där fanns inga att tilldela någotdera av dessa epitet.

Jag duschar endast mitt hår vid lite högtidligare tillfällen, då det var alltför många dagar sedan jag deltog i något sådant har mitt hår uppnått en smörpåläggsaktig hinna.

Från helgens bravader i Bodens svettiga gympahall har kroppen nu fått ta sitt straff. En skrattattack bör i allra möjligaste mån undvikas då det lägrar en sprängande träningsvärk under mina revben. Alla roliga vitsar undanbedes!