Fusk
Så har även denna dagen nått sitt slut, och jag utbrister i ett ”oh så fantastiskt!” Jag vet inte vad jag vidare ska älta om min vardag, att läsa om mitt liv, utan tillstymmelsen till lyx och glamour, kan ju bli tradigt även för den allra uthålligaste.
En kortare reflektion av dåtid kan jag drista mig till att utleda er med.
Ett gott sällskap var det som vid gårdagens afton samlades i byn, för att i huvudsak ägna oss åt den förnämliga konsten att äta. Och som vi åt, då bristningsgränsen sedan länge var passerad, ja då öppnade vi våra giriga käftar, knäppte upp jeansen och tillät oss att frossa vidare. Inte nog med detta nöje inkasserades sedan en o så viktig Pictionaryvinst trots våra uppsvullna magar.
Kring ett spelbord är det inte lätt att vara en Clausénare, i tid och otid anklagas man, och misstänks för styggelsen fusk. Fusk som förövrigt är en konstart i mina ögon, ack så svår att bedriva, men ger tillfredsställelse för själen. Det krävs dock åratal av träning för att med någon glädje kunna hänge sig denna förnöjelse, och som jag tränat till ständigt missnöje hos mina konkurrenter. Känslan att bedriva ett fusk med lyckad utgång skulle få även det kallaste hjärta att svälla över av självuppfylld belåtenhet.
