Låt oss så skåla!
Inför kvällens Lulekalasbojkott krävdes en stor grillkvällsshopping på en av stadens stormarknader. Denna storshopping lämnade jag åt dess öde då jag hade fullt upp med att kissa, prata lite här, prata lite där, länsa godishyllan, visa bortkollrade damer till naturgodiset och slutligen söka efter sällskapet mitt. Vid mitt återkommande fälldes pikande kommentarer om närapå uppropning i affärens högtalare, ”Vi söker Elisbet, Elisabet Clausén, borttappad och förtappad, var vänlig kom till kassan”.
Om grillgudarna ger oss ett spöregn mitt i våra matlagningsförsök tar jag till flykt och låter karlarna och fotfolket sköta grovarbetet, medan jag sitter med korslagde ben och smuttar på en iskall Loka med päron och krusbärssmak i tryggt förvar på plats där vädret ej berör mig det minsta. På tal om detta med grillning, arbete och matlagning bör jag i det snaraste bege mig till kvällens destinationsort cirka fyrahundrameter från nuvarande position, jag förväntar mig vara väntad och tilltalad så som en respektingivande dam bör.
Bara för att hålla mig till den allra yttersta sanning vet ni redan alla att beroende på väder eller ej finns det inte en själ som skulle låta middagens ansvar vila i mina händer, det där nedvärderande med fotfolk skrev jag bara för att lyfta mitt eget ringa jag lite högre än vad som sig bör.
