Tårtkalas
Mitt i detta tumult som kallas livet fann jag igårkväll ett andrum i goda vänners sällskap. Det skålades och skrattades och dansades på borden. Ungefär.
Ett försenat födelsedagsfirande i min ära var vad som stod på agendan, och den ena gåvan finare än den andra blev i min ägo. För att nämna ett exempel har en dröm besannats, jag är hädanefter ägare till en kristallkrona. En fantastisk tårta skapad av mig själv avnjöts sedan tills alla våra magsäckar sprack, ändock i välmod över vad de var fyllda utav.
Det är en ny dag, och gårkvällens välbehag är över och historia. Och ni skall veta att det är med ångest jag skakar mina fingrar fram över tangenterna, jag har blivit nådd en profetia som vittnar om en ekonomisk kris på kontot framöver. Jag säger inte detta för att jag önskar er gå på gatan med bössor för att skramla allmosor åt en stackars utsvulten flicka, men talar samvetet till eder godtas denna riktiga handling.
