Lek och bus
Jag har spritt ut min syskonskara över världens hörn. Två i Nippon, en någonstans i en sunkig lägenhet i centrala Luleå, och så jag själv då - här på mina nyfluffade dunbolster. Mina två Japanska systrar får i största möjliga mån göra sin närvaro vid livet hörd. Jag känner mig som en nervöst kedjerökande trebarnsmorsa med ett starkt kontrollbehov, men förmodligen tar de sig fram bättre än vad jag personligen skulle lyckas orientera mig i någon av våra grannkommuner.
Julens största högtidspunkt är som känt gången, och det är då hög tid att aktivera de sockerstinna småkusinerna. Sagt och gjort, jag tackade med glädje ja till en barnpassning på Leos Lekland. Trots min ganska goda kondition och fysiska välmående rann svetten ymnigt efter att jag försökt hålla min treåriga kusins tempo i landet för lek och stoj.
Jag lutar mig nu tillbaka och laddar om för vad som väntar mig; nästa kusinskara har anlänt med allt vad det innebär…
