Tomten är far till alla barnen?
Likt en smygfis om natten har jag nu återvänt efter en längre tids rekreation.
Min själ är passande nog, så här första advent fylld av julmys. Jag vill bara äta pepparkaksdeg tills min mage sväller, bränna stearinljus så frekvent att brandalarmet går igång, pynta tills man själv inte får plats i lägenheten, handla julklappar över mina ekonomiska tillgångar så pass att kronofogden gör ett besök och nattetid sjunga ”O helga natt” så högt att störningsjouren kommer och kräver tystnad på grannarnas panikslagna begäran. Jag vill desperat fira julen ända in i kaklet.
Fast bör vi tänka om i all denna julhest och stress? Det finns nämligen de i vårt samhälle som blir lidande av högtidens baksidor. Som av en händelse har jag kommit över ett reportage som jag hoppas kan få er att tänka om. Läs, begrunda och ta ställning!
Tomten är far till alla barnen?
Vi har i ett närgånget reportage fått möta den verkliga tomten, utan påklistrade skägg och kuddmagar. Möt tomtefar, 1658 år gammal, less på livet och en stark debattör för ett minskat barnafödande. Med strikta restriktioner, där inget som helst beskrivande ordalag gällande tomtens boning får yttras äntrar jag hans hem efter en lång och mödosam resa.
Berätta lite om din väg till den Tomtefar du är idag, vad inspirerar dig till att göra ditt jobb?
Detta osjälvvalda, förkastliga yrke har jag i rakt nedåtstigande led ärvt min bortgångne, helgonförklarade far, Sankt Nikolaus. Det fanns en tid för cirka 1000 år sedan då jag fann någons sorts glädje i mitt arv, men då jag arbetar hårdare än en ambulanssjukvårdare på dubbla skift i Guatemala är glädjen sedan länge glömd. Barnakullarna ökar, Indien är överbefolkat och arbetsbördan är tyngre än någonsin. Jag har fem dygnet-runt doktorer som gör allt för att hålla mitt utbrända hjärta vid liv ännu en jul.
Då jag kommer med påstående att vissa betvivlar Tomtens existens uppstår en hotfull stämning i rummet. Det är först nu jag blir medveten om de tre storväxta Nissarna som tar ett par kliv närmare, Tomtefar själv tar inte lätt på frågan:
Att betvivla min existens är en grov förnedring! Mitt arbete och slit ska inte ge äran till någon pappa som ”går till kiosken”, det där beteendet ger jag inte mycket för.
Vad är dina åsikter gällande dagens samhälle, finns det något ämne du brinner extra för?
Dagens samhälle uppfostrar miljontals söndercurlade ungdomar. Idag finns det inget barn som äter upp sin spenat, men likt förbaskat ska de ha sin del av kakan kring juletid. Det finns inget gemytligt kvar av vad som en gång var, Apple massproducerar och ställer till ett riktigt he****e för mina Nissar. Jag har den senaste månaden låtit 5667 av mina anställda gå ytterligare en fortbildning vad gäller iPhone, önskelistan toppas av femman som nyss kommit i butik, och den där tunna skärmen har skapat stort aber i min kår. Jag hoppas tekniken inom kort helt stannar av.
Jag och min advokat har lämnat in en stämningsansökan vad gäller storkens förehavanden, jag kan inte se hans mening med att låta kineserna bli så många till antalet. Vi måste få ett stopp på befolkningsökningen, jag och Rudolf klarar inte en jul till i det här tempot.
Du säger att barnens, trots sin ouppätna spenat, får sin beskärda del julklappar. Hur går egentligen rannsakan av barnens uppförande till?
Det där tycker jag bara är töntigt. Alla vet väl att allting styrs av pengar. Spenaten och äpple till fröken var på den gamla goda tiden. I senaste undersökningen visade det sig att det idag endast är 3,2 % av barnfamiljerna i Europeiska storstäder som bjuder på gröt och julmust som tack för min visit. Trots detta återkommer jag år efter år. Som sagt, allt handlar om familjefaderns årsinkomst och hur stor andel han har valt att köpa av S. Claus Aktie Bolag.
På tal om årsinkomst, 2005 toppade du Forbes årsinkomstlista, hur förvaltar du din oändliga rikedom?
Jag pensionssparar.
Här uppstår en obekväm tystnad innan Tomtens ironiska budskap når fram, följt av ett djupt och dovt skratt.
Jag spenderar mer pengar än Hollywoodeliten gemensamt under deras korta olycksaliga levnadsår.
Jag kom till livet av en orsak – traditionsbärare. Här finns varken rum för ett liv som pensionär eller egen vilja. Jag hörde era svenskars skrattretande debatt om förhöjd pensionsålder, jag hoppas du nu fått perspektiv på saker och ting. Jag arbetade på min ettårsdag och kommer så göra till den dagen jag har ätit min sista knäck.
Pengarna spenderar jag så fort tid och utrymme finns. På sommarhalvåret bygger jag öar utanför Bahamas kust eller ägnar mig åt de mest exklusiva kulinariska upplevelserna för att bygga upp min obligatoriska tomtemage inför vintern. Men för det mesta finns varken tid eller utrymme för förlustelser, jag är för hjärtsjuk av all fet föda jag tvingas äta och det stressiga yrket jag är satt att bedriva för att orka med mycket mer än total vila mellan mina skift.
Intervjun slutar i en mindre dispyt, vår fotograf insisterar på att få göra sitt jobb, men de tre storväxta Nissarna är nära att krossa det dyra objektivet innan Tomten beviljar vår önskan. Denna jul kommer jag att se med andra ögon på vår djupt inrotade tradition. Är det dags för oss att lämna julen bakom oss som ett gemytligt minne för vad det en gång var och låta Tomtefar slippa fri från sina bojor?
