Zombie
Igår hade man ju kunnat tro att jag var sänd från Arla för att sälja smör, gjort mig en förmögenhet på dagsverket, och sedan tappat pengarna. Min uppsyn liknade ju inte stadens partyprisse direkt. Jag var lite småförbannad över min egen existens, trött som en nattpatrullerande fembarnsmorsa.
Bör dock tilläggas att även vissa ljusglimtar kunde skönjas i mitt inbillade mörker. Vad sägs om en fantastiskt, omtalad Harnet-Lasagne och ett stycke kultur i form av opera framemot kvällskvisten. Jag känner mig så oerhört berikad och kultiverad så här i efterhand.
Sömnen sovs och jag vaknade denna dag upp som ett litet knippe energi.
Tider för handdesinfektion
Jag tillhör en av de där andra och kände mig lite småfrän då jag lite fräckt viftade med mitt kort framför näsan på receptionisten för att liksom visa ”titta på mig, se vilka fördelar jag nu kan utkräva ur vårt system”.
Då jag sedan slog mig ned i väntrummet, trött glåmig och med min värkande hals kändes bara det där övermodet dumt.
Jag kan inte låta bli att beröra detta ämne - Hubert. Det finns nog inte ens en fisk som skulle trivas så bra i vårt badkar som han gör.
Hubbe
Så mycket tårta som jag denna vecka intagit tror jag inte ens den tjockaste bagaren på konditoriet konsumerar. Det verkar ha fötts en oräknelig kvantitet människor denna tid på året av firandet att döma.
Mitt ofungerande immunförsvar har låtit ännu en förmodad halsfluss passera och satt sig i mitt svalg och kropp. Det är väl bara att förbanna rådande omständigheter, tacka och ta emot. Man kan ju i det närmsta framstå som besatt, men jag ser med skräcken i vitögat dagar i hopplös väntan på det guldmarkerade träningspasset. Ni vet, det som under inga omständigheter får missas.
Hubert den tredje har nu börjat göra sig hemmastadd, om du vill kalla honom vacker eller ej är enbart upp till dig.
Långa bollar på Bengt.
Jag känner att hjärnaktiviteten börjar bli förslappad och min förmåga till fritt tänkande kraftigt inskränkts. Ja, lasagnen på dagens lunchbuffé var så god och skapade en matkoma så svår att jag nu ligger intagen på akuten med respirator och ständig tillsyn. Detta kan man tycka ger en orsak till pluggfrihet, hälsan före allt!
Jag tänkte lite så här, vad skulle Pelle Per, familjens hund (red. anm.) gjort i min situation?
Jag kan på den allra säkraste av alla sidor lova, dyrt och heligt, ja, jag kan till och med pantsätta min juvelbeströdda diamantring på att mitt påstående att komma är sant och enbart sant. Pelle skulle ALDRIG i sin vildaste fantasi sluta äta så länge mat fanns att tillgå. Och alla de av er som någon gång satt sin fot i samhället vet hur en buffé är konstruerad. Maten tar inte slut. I ärlighetens namn är det inte bara ett djur som inspirerat mig till detta besinningslösa bufféätande. Erik, ni vet han jag högaktar och älskar, han kan äta buffé, och som han gör det.
Äh, älska Vansbro. Älska Svenne Rubins. Det är mina barndomsidoler. Skoal.
