Långa bollar på Bengt.
Jag känner att hjärnaktiviteten börjar bli förslappad och min förmåga till fritt tänkande kraftigt inskränkts. Ja, lasagnen på dagens lunchbuffé var så god och skapade en matkoma så svår att jag nu ligger intagen på akuten med respirator och ständig tillsyn. Detta kan man tycka ger en orsak till pluggfrihet, hälsan före allt!
Jag tänkte lite så här, vad skulle Pelle Per, familjens hund (red. anm.) gjort i min situation?
Jag kan på den allra säkraste av alla sidor lova, dyrt och heligt, ja, jag kan till och med pantsätta min juvelbeströdda diamantring på att mitt påstående att komma är sant och enbart sant. Pelle skulle ALDRIG i sin vildaste fantasi sluta äta så länge mat fanns att tillgå. Och alla de av er som någon gång satt sin fot i samhället vet hur en buffé är konstruerad. Maten tar inte slut. I ärlighetens namn är det inte bara ett djur som inspirerat mig till detta besinningslösa bufféätande. Erik, ni vet han jag högaktar och älskar, han kan äta buffé, och som han gör det.
Äh, älska Vansbro. Älska Svenne Rubins. Det är mina barndomsidoler. Skoal.
