Den första måltiden
Jag har till er kännedom spenderat tid på hospitalet. Inom dessa väggar kan man snabbt bli mörkrädd och psykotisk. Mitt i natten väcks man av kanyler och nålar, smärtsamma skrik och en utsiktslös framtid. Du lider av svår törst och hunger, men det ända du kan tillfredsställa dig med är att girigt fukta din gom. Men ha inte för bråttom gott folk, lyssna opp, där skall dock komma en ljusning. En natt anländer en av de vakthavande på stället, hon har precis tömt dig på blod men tycks likväl ha en kärvänlig röst då orden du får höra lyder ”imorgon ska du få äta”. Den natten uteblev sömnen, och i vaket tillstånd drömde jag mig bort om delikata frukostar och utsökta måltider att komma.
Aldrig har en fil tallrik med alldeles knapriga Kellogs Cornflakes berört någons smaklökar såsom de gjorde med mina. Hädanefter lovar och svär jag att aldrig säga ett ont ord om en cornflake och ge bidragssummor till mjölkbönderna i vårt rike. Jag tror jag väckte någon anhörig med mitt ivriga telefonsamtal angående denna nästintill religiösa matupplevelse. Resterande tid av sjukhusvistelsen skulle jag, morgon som kväll, önska ”en tallrik fil med flingor tack”.
