In i mörkret
Jag ska inte se mer skräckfilmer. Varför jag väljer att nämna det så här på ett öppet forum är av den orsaken att felet ofta ligger hos en annan part än mitt eget beslutsfattande. Skräckfilmshets; ”men kom igen då, är du en ….. (plats för chickenljud)”, och likt de alkoholberusade ungdomarnas fall för gruppens tryck sker detta fenomen likaså i vuxen(?) ålder. Där sitter man ovilligt och utför denna obekväma handling.
Igår satt vi, en grupp vuxna människor, och gömde våra ansikten bakom händer, halsdukar, Erikar, i den mörka biosalongen. Väl ute i friska luften kunde våra krampaktiga händer och uppspärrade ögon slappna av, aldrig mer.
Likaså vet jag att det kommer ske igen. Och igen. Då man ser någon vifta sina kycklingarmar och kackla fram skräckfilmshetsen sitter du där igen. Och igen.
Så har man bevittnat de paranormala aktiviteterna igen.
