Krullhårighet är ett tecken på obeslutsamma hårtstrån.
Jag försöker åstadkomma något sorts självförverkligande. En illusion av ett strävsamt och disciplinerat jag är utgångspunkten i mina studieförsök så här en lördagseftermiddag. Här sitter jag och knapprar alldeles superfrenetiskt på min blogg, medan Erik bredvid tror att jag ägnar mig åt stenhårda studier. Det gäller att framställa sig i bästa dager, ”se vilken ambitiös flickvän du skaffat” säger mitt leende jag just gav honom. Egentligen ett leende fyllt av lättja och lögn.
Andra saker man kan göra för att slippa studierna fast ändå blidka Erik:
-Torka diskbänken i en kvart. Och sen göra om det igen.
-Sortera något, typ vad som helst.
-Ta upp valfritt politiskt ämne, snabbt är han inledd i en diskussion. Du låter honom sköta diskussionen själv samtidigt som du vilsamt lutar dig bakåt för en stunds avkoppling. Glöm ej att fylla i med ”ja” och ”nej” på relativt passande ställen för att upprätthålla ett sken av att du är delaktig.
-Dammtorka i någon skrymsle du själv inte visste fanns.
Nu ska jag äta ett
