Nu är det nog!
Detta utrop ekar i rummet, och det jag syftar på är dagens studier. Det får helt enkelt räcka nu. Min hjärna kommer växa långt utöver rimliga förhållanden om informationen jag tvingas mata in snart inte kommer till ett slut. Hjärnsubstans rinnande ur näsa, öron, och sipprande ur ögongloberna är ett stundande faktum om inte plugget låter sig lugnas. Jag kanske lyckas erhålla ett intyg från läkarn min där det svart på vitt går att utläsa;
”Elisabets studier måste snarast minska nuvarande höga takt. Röntgen visar en stor risk för hjärnövervällning under rådande förhållande. Med detta intyg är du, överhuvudlärare, starkt rekommenderad att finna enklare varianter i just Elisabets studier. Vårda denna ömma flicka väl, ty hennes skarpa intellekt kan via röntgenplåtar utläsas vara av enskilt slag, hon är vad vi på läkarmottagningarna brukar kalla - av kvalitet bortom alla rimliga gränser” .
Jag låter detta intyg tala för sig själv och ser framemot en vilsam afton.
