Onsdagen den sjuttonde oktober tvåtusentolv
Giv mig frid och ro i hjärta, giv mig en godkänd tenta! Vissa medstuderande har fått besök av resultatleveransen, så här sitter jag som på nålar och frekvent tittar in på Mitt LTU. Tomt, blankt, bortglömd och ingenting, det är vad jag möts av. Denna tvistade tenta fick, som de av er med en genuin uppmärksamhet kommer ihåg, ett svårt tillvägagångssätt då det lilla sjukhusbesöket sammanföll inom tidsperioden för skrift och inlämning. Med en sjuhelsikes tur och ett par dussin skicklighet hoppas jag ändå, med minsta möjliga marginal, kunna passera med godkänt. I annat fall finns ju alltid alternativ, såsom ett liv som förkastad, hånad och bespottad. Eller varför inte försöka sig på ett olagligt vapeninnehav och avfyra ett skott rakt in i sin egen käft.
Det där med självmordet var kanske lite väl magstarkt, det finns ju mig veterligen välaktade släktingar som besöker detta forum. En svårare grad av depression kan jag väl ändå få bekanta mig med om misslyckande blir ett faktum, för det där med att återta lämnad studielitteratur och sätta sig in i glömda sammanhang känns så långt ifrån ett valbart alternativ man kan komma.
Min gode vän 'Dutch' Reagan
