Palt
Utger jag mig bara för att vara hurtig och allt som oftast på språng, är det bara en illusion jag försöker skapa av mig själv? Varför har denna lite smådjupa frågeställning startat sin cirkulationsbana i mina hjärnskrymslen, jo, jag svarar snabbt på denna retoriska fråga, därför att detta påstående, om illusionen jag, kom som en käftsmällskommentar en solig och fin lördagsförmiddag (läs: idag). Det leder mig snabbt in på de filosofiska stigarna om vem och varför jag är som jag vart och blev som jag skulle. Men vi överger mig i mitt tänkande, dessa tyngande rader besparar jag er.
Annat än filosofiskt tänkande finns som en liten bifogad fil med i mitt liv. Idag har jag ägnat mig åt det själsliga man finner i naturen och det goda livet, jag har försökt mig på ett skridskoåk på den frusna sjön. Jag är bra på annat.
Som den grottmänniska jag en gång var kan min enkelspåriga hjärna inte tänka på annat än palt, det är vad som strax ligger och läskar mig på mitt fat.
