Kaoz.
Jag vaknade med en lite bitsk känsla, kan så bli då grannarna ovanifrån verkar besatt av sin renovering och väljer att vid alla olägliga tidpunkter borra, hamra, spika, slå. En utav dessa olägliga tidpunkter är att fredagnatt. Och inte har jag nog mod att med bestämda steg, och beslutsam stämma klargöra, ansikte mot ansikte, vad jag känner inför detta beteende. Istället ligger jag ilsken kvar i sängen och målar upp en hämndbild så grotesk att en psykopat skulle le instämmande åt mina planer.
Jag är nu endast en helg ifrån skolstart, och i ärlighetens namn skrämmer det mig. Hur ska lilla jag klara nätverka och göra mig nya vänner? De andra barnen kanske tycker att mina ostyriga hårtester och intetsägande längd är skrattretande. Med darrande underläpp och kiss som rinner längsmed byxbenet och värmer mina kycklingben står jag i fiket, gjord så totalt till åtlöje bara för att jag är precis den jag är.
Nej då, ingen fara på taket, detta kan med enkla medel undvikas, det gäller att se till vara mobbaren till fördel för att bli offret. Med en svängande, bredaxlad gång ska jag spotta på civilingenjörernas nördiga uppsyner och göra en räd i kylen där jag blandar in smör i de hälsomedvetna sjukgymnasternas kalorifattiga matlådor. Så skapas kaos.
