Julen som flytt
Man kan väl i princip påstå att vi kan sätta punkt för den här högtiden. De tindrande ljusen har slocknat, far är förstoppad av all fet mat, lillasystern har tagit sönder sin finaste julklapp och gråter, mor är utbränd av allt julstök som varit, alla besökare har lämnat huset och kvar har de lämnat en ringande tinnitus, ditt konto är övertrasserat, hunden är halt, den andre systern är utslagen av det höga sockerintaget, julmat fyller dig med tankar av äckel och överkonsumtion, du måste fara tre vändor till sopsorteringen och plötsligt ser du inte längre pyntet som något stämningsfullt utan för vad det egentligen är – skräp.
Ett par dygn av hektisk trivsamhet tar ut sin rätt. Med sockerfyllda ben stapplade jag mig upp på löparbandet ett par ynka minuter för att sedan kliva av, tröttare än någonsin. Allt detta till trots så älskar jag julen.
Visst bör jag avhandla min dag? Giver jag er genom detta något själsligt nöje? Jag gör ett kort underhållningsförsök och bereder plats för dagens mest rafflande händelse. Ni som följer mitt livs långa historia vet att jag mycket dramatiskt har åsamkats en fraktur, mitt sköna ansiktes mittpunkt var bruten. Vidare skulle det lagas, fixas och donas, och idag var dagen kommen, tiden var inne för att dra ut de tampong-liknande ting ur vardera näshåla. Jag vill inte lämna för djupa sår i ert rena sinne, men sänd en tanke till mig då ni förstår vilket företag det var att med kraftens hjälp dra ut dessa tussar som under en veckas tid gosat in sig i djupet av mina näsgångar. Jag har aldrig tidigare under min rika livsföljetång varit så nära ett anfall av svimning utan att faktiskt göra det.
