En liten tanke för dan´
Ibland sitter jag och bryr min hjärna med filosofiska spörsmål, då kan det på det meningslösa sätt det är, kännas rogivande. Då jag nu slår upp böckerna inför kommande kurs och möts av Descartes skepticism, Platons analyser och nihilisternas misstro till sanning så där i största allmänhet ser jag ju hur dumt det tar sig i uttryck. ”Ligger min hjärna i själva verket i någon sorts näringslösning med en högteknologisk dator i anslutning som sänder ut diverse sinnesintryck jag tror mig uppleva?”. Absurda och tidskrävande tankegångar. Som den enkla bondflicka jag råkar vara bryr jag mig mer om håruppsättningar, nyaste jeanstrenden och när jag ska få mat nästa gång. Frågor om vår existens överlåter jag till er med för mycket tid till övers.
Råkar det falla sig så att jag är någon illusion av något större måste jag säga att jag tagit mig ganska väl i uttryck. Är det någon som projicerar en bild av mig så gratulerar jag, du har lyckats väl, fulländad, blid och skön, tre ord som på något sätt får sammanfatta mitt upplevda jag.
Slutet är nära
Då mina ord helt verkar gett upp hoppet om att åter flöda börjar jag för mitt inre se hur bloggen inom kort kommer att transformeras.
Jag kommer att jobba lite på designen, stilen är kursiverad och jag gör hjärtan som slutcitat. Utan någon som helst tillstymmelse till ironi, påhittigheter eller förvanskade historier kommer mina texter enkelt rada upp min vardags trivialiteter helt ovetandes om att det är just trivialiteter, ”det var såååå kul att träffa vänninorna idag, en kaffe på Friends är aldrig fel med älsklingarna, ni vet att jag ääääälskar er<3<3”
Plötsligt börjar jag deffa, dricka latte och lägger upp urgulliga bilder på mig och Erik. Jag ser framför mig hur de tidigare nattsvarta skildringarna av min skolvardag förbyts mot något ganska hurtfriskt, enkelt och utan vidare omskrivningar. Orden ”vänninorna”, ”fika”, ”restylane” och ”puss mina älsklingar” är uppe i sådana höga antal att datasystemen kraschar och blogg.se ligger nere i veckor.
En skrivkramp som tar sig uttryck i de värsta av alla former.
Skrämmande hastigheter
Livet är mig en ynnest, dock flyger det just nu förbi i en skrämmande hastighet. Jag vet inte om jag har nämnt det, och har jag det felar jag nu genom en upprepning; mina vardagar spenderar jag praktiserandes i skolan med galna små liv. Jag gillar det skarpt men helgen är trots detta gillande varmt välkommen. Just denna lördag som passerat styrdes kosan norröver, med Haparanda som slutdestination. Måhända kan det ha varit den bästa IKEA-tur jag någonsin avlagt. Fort var det gjort, och utan en avvikelse från shoppinglistan rodde vi det hela i hamn.
Epitetet bloggare är jag beredd att avsäga mig. Med denna frånvarande och ytterst sporadiska uppdatering skulle en annan skämma ögonen ur sig. Det gör jag förvisso inte, men jag vill sända mina djupaste ursäkter å mina bristers vägnar. Jag vill dock inte att ni, mina tappra krigare tappar hoppet. En dag måhända lättnar mörkret och mina välbetänka ord kommer på nytt att flöda!
.
Jag är en karaktärslös varelse värd att förena mig med jordens avskum. Förvisso var jag sänd på ett uppdrag dömt att misslyckas...
Helgen är kommen och helt plötsligt finns dygnets alla timmar redo att fyllas med vad än för nöjen där finns att önska. Med tid kommer även rastlöshet i Elisabets ben. Detta är den käre Erik väl medveten om och ser till att utnyttja situationen på bästa sätt;
”Du skulle inte vilja kila iväg och köpa ett par sockar åt mig på Diva?”
Självklart nappar jag på betet, en förevändning till rörelse undanbedes ej. När Erik sedan lägger till följande spetsas mina öron, adrenalinet går på högvarv och alla med ett klart sinne vet att min själ inom kort kommer att gå fördärvad;
”Förresten, det är 60% rea i butiken.”
Jaha, så nu är jag här igen. En och en halv timme senare, med rufsigt hår efter alla plagg som provats och mindre pengar på kontot men med lycka i hjärtat. Den äkta jag-har-sparat-massa-pengar-genom-att-shoppa-på-rea-lyckan.
