Slutet är nära
Då mina ord helt verkar gett upp hoppet om att åter flöda börjar jag för mitt inre se hur bloggen inom kort kommer att transformeras.
Jag kommer att jobba lite på designen, stilen är kursiverad och jag gör hjärtan som slutcitat. Utan någon som helst tillstymmelse till ironi, påhittigheter eller förvanskade historier kommer mina texter enkelt rada upp min vardags trivialiteter helt ovetandes om att det är just trivialiteter, ”det var såååå kul att träffa vänninorna idag, en kaffe på Friends är aldrig fel med älsklingarna, ni vet att jag ääääälskar er<3<3”
Plötsligt börjar jag deffa, dricka latte och lägger upp urgulliga bilder på mig och Erik. Jag ser framför mig hur de tidigare nattsvarta skildringarna av min skolvardag förbyts mot något ganska hurtfriskt, enkelt och utan vidare omskrivningar. Orden ”vänninorna”, ”fika”, ”restylane” och ”puss mina älsklingar” är uppe i sådana höga antal att datasystemen kraschar och blogg.se ligger nere i veckor.
En skrivkramp som tar sig uttryck i de värsta av alla former.
