Syster Maria
Det känns bra. Ja, förutom vissa oroande faktorer såsom omöjliga tentor och andra ovidkommande livsbestyr.
Det där klyschiga fredagsmys är på intågande, jag kan mentalt känna popcornlukten sprida sig i lägenheten och Elisabet Clausén, jag, den store livsnjutarn´ är så avslappnad att jag knappt kan lyfta mina egna kroppsdelar för förflyttning. Fredag är bra, javisst, men så har jag ett annat element för välmående infunnit sig; den där pyttelilla systern som begivit sig ut i världen på äventyr har kommit hem. Helskinnad, med de klotrunda glasögonen på nästippen och den kombinerade pottfrilla/hockeyfrisyren intakt har jag via kamerans arbete fått ta del av deras strapatser. Hon har blivit knuffad av aggressiva apor, ätit te-godis och blivit fisk-impregnerad. Och en kappsäck full av gåvor till oss på hemmaplan bar hon också på runt ett halvt jordklot. Denna godhet hon uppvisar måste antingen vara genetiskt betingad eller uppståtts genom samhällets påverkan. Som syster och partisk i frågan måste jag ändå komma med en invändning mot endera av alternativen. Det där med samhällets påverkan är nog som en litenliten fis i rymden då denna syster i största möjliga mån helst undviker socialt umgänge.
