B.
Med typiska drag av trötthet, såsom stirrig blick, problem med fokus och en övermäktig känsla av att vilja göra ingenting, sitter jag och bidar min tid innan läggdags är kommen. Skulle den sociala acceptansen ge mig sitt godkännande att avsluta mina dygn vid 20.00 skulle jag så göra.
Lite snyggt ska jag glida över från mitt trötthetsbekännande till dess orsak. Till att börja med krävs en god natts sömn för att undslippa detta faktum, och det har jag med råge varit utan. Likt en kålmask har jag natten lång ålat, runt, fram och åter i sängen för att hitta den perfekta sovpositionen, Dock lyckades jag inte innan väckarklockan obönhörligt ljöd.
Sömnen må jag vart utan, dock finns ytterligare faktorer till varför jag upplever denna matthet. Det har nämligen utövats fysisk aktivitet i dagarna två. En hård dust Sverige, Norge och Finland emellan, med mig satt på grenarna 1500 meter och 5000 meter, i friidrottarnas tecken har utkämpats. Med mantrat ”kom inte sist, kom inte sist, kom inte sist…” har jag lyckats med bedriften att göra det motsatta, komma först.
