Last man standing
Helgens trivsamhet med småkusiner, god mat och pulkaåkning avbröts abrupt natten till denna oljuva dag. Som furor föll vi en efter en, - magsjukans inferno tog oss med storm. Då dagen åter grydde var jag ensam och tapper från familjen Clausén, på friska ben, vi valde att räkna våra timmar, hur länge avsåg sjukdomen skona mig? Snabbt packeterade vi in såväl magsjukepatienter som våra tillhörigheter i bilen och begav oss. Ett visst hulkande förekom i baksätet, men vid relativit god vigör rattade jag bilen med säker hand norröver. Mot tiden var detta en kamp, må vi hinna hem innan så även jag såg mig besegrad.
Med ett begynnande illamående sitter jag nu här i byn med övriga pestsmittade, själv försatt i karantän och med Erik på alltför långt avstånd för att jag ska känna mig tillfreds i själen. Mitt fysiska- så väl som emotionella tillstånd ligger någonstans på bristningsgränsen.
