VonClausen

Konsten att pressa fram ett blogginlägg utan mycket till substans har jag vid ett antal tillfällen lyckats med. Men nu är känslan att botten är nådd. Allt skulle vara så otroligt mycket lättare om jag istället hette von Clausén, hade ett par miljoner på kontot och var bjuden på spännande fester och galatillställningar. Istället sitter jag som på nålar på min rangliga köksstol, med skräck för att den i vilket ögonblick som helst ska falla ihop, och försöker pressa ur den lilla gnutta av substans som skulle kunna vara av berättarvänligt material från dagens händelser.

 

Okej, jag ger mig på ett försök. Efter jag radat upp dagens händelser ska jag gradera dessa på en skala från 1-5, med hänsyn till hur spännande och intressant de kan vara för en utomstående person att ta del av. Idag har jag, utan inbördes ordning, ätit havregrynsgröt, vaknat innan väckarklockan ringt, pissat, tränat, ätit, filat på min rapport, tvångsmässigt spelat tre partier Harpan på datorn, lyssnat på Lady Gaga ppppoker face pppoker face, ätit mina sista naturgodisar, önskat att jag inte behövde skriva en rapport, suttit och kollat facebook istället för att skriva på min rapport, tränat.

 

Efter en snabb överslagsräkning ger jag dagens händelser 0,8 i intressefaktor. Motiveringen till att jag får något som helst värde på dagens händelser försvarar jag med att man kanske tyckte det var lite roligt att höra ordet ”pissa” om man är tre år gammal och lider av svår kiss-och-bajs humor.