Lycka i alla dess former
Jag ursäktar å lagets vägnar om du efter onsdagens match är inlagd på Sunderbyns sjukhus, med hälsostatus hjärtinfarkt. Ett visst mått av spänning mår både kropp och själ gott av, men det finns gränser..
För er med hjärtsvikt bör jag sätta ut en varningens flagg, för detta inlägg kan komma att chocka er totalt. Det är mycket som har hänt sedan sist ska ni veta!
Det hela började igår morse när jag för första gången i mitt liv försov mig, klockan stod på 10.00 när jag behagade vakna till liv. På dörrklockan ringde det frenetiskt, och dra på trissor! Ett blomsterbud till mig! På det romantiska blomsterarrangemangets medföljande kort stod det “Från din anonyma beundrare”. Jag gick med lätta steg och dunkande hjärta in i lägenheten, ställde rosenbuketten i en vacker vas, och började föna mitt nyduschade hår. Att vakna upp på ett sätt som detta kan bara betyda en sak, det måste vara min lyckodag! Snabbt sprang jag till Ica nära och köpte två triss lotter, som sig bör, när man har de tursamma vindarna med sig. Den första visade vinst på 25 kr, alla bäckar små, tänkte jag. Med doftande rosor på köksbordet, och ett lite lätt förvillat sinnestillstånd kunde jag först inte ta in nästa resultat. Med en sekunds extra betänketid, och en haka hängandes ned till knävecken skrek jag ut mig glädje. 25.000 svenska kronor! Med risk för viss skev bedömning av tiden, som lätt kan hända, då man befinner sig i sinnestillstånd som dessa, ringde mobilen bara ett par sekunder efter mitt glädjevrål. Displayen visade okänt nummer. När personen på andra sidan luren presenterade sig som självaste Stefan Holm var jag nära på att svimma av alla dessa oförutsedda komponenter. Han började, innan han förklarade det riktiga ärendet, med att gratulera laget till onsdagens vinst, som han hade följt via live uppdateringen på webben. Det visade sig att han har ett stort basketintresse, och önskar oss, Luleå Basket som guldfavoriter. Vidare förklarade han att genom sitt basketintresse även halkat in på min blogg, och ville nu ställa vissa missförstånd till rätta angående mitt Kanin inlägg. Han ville på inga villkor bli jämförd med en kanin, då han själv hade en höghoppande groda som mental bild före sina tävlingsstarter. Inte kanin. Groda. Jag ursäktade mig för att jag så klumpigt tagit mig sådana friheter, och efter avslutat samtal hade jag nu fått “Stefan Holm” tillagt i mobilens kontaktlista.
Nu får det väl vara nog på alla dessa dårskaper tänker ni, men icke. Om jag tidigare sprungit snabbt på min färd till Ica, gick det nu så mycket snabbare. Börjar ni tvivla, “vem springer mitt inne i stan”? tänker ni. Jo har man just fått en romantisk blomsterbukett, vunnit 25. 025 kronor, och blivit polare med Stefan Holm, då springer man, även om man inte har någon faktisk orsak till det. Knappt hann jag runt hörnet i mitt hiskeliga tempo innan nästa fantastiska händelse ägde rum. På trappuppgången till Kioskbaren stod en korg med en skrikande bylte. Det skrikande byltet visade sig vara den gulligaste lilla unge som någonsin skådats, och på det skrikande lilla byltet låg en handskriven lapp “Jag är föräldralös, vill du bli min mamma? Jaha, så hade man plötsligt gått och blivit med barn också, mitt på blanka torsdagen. Men liknande historier om att bli med barn, utan att för den skull kräva en “riktig barnafödsel” har jag läst om i både Dumbo och Bibeln, så helt ställd vart jag inte.
Okej jag erkänner. Det var väl kanske inte exakt så där min torsdag gick till. Föna håret? Vad gör man ens när man fönar håret? Och nyduschat hår en torsdag, inte troligt. Och lite onödigt tog jag kanske i när jag sa att jag sov ända till tio, kunde ju ha kommit med en lite rimligare lögn i alla fall..
