R.I.P
Det är jag, som för knappt tjugoen år sedan födde fram vår dotter Elisabet, och tyvärr har jag ett lite ledsamt tillkännagörande att avisera. Jag och resterande familj har precis besökt rättsmedicinska för att fastställa att liket på båren var vår dotter. Dödsorsaken är ännu ej helt solklar, men det synes som att vår dotter av ett antal okända föremål nedtryckta i strupen blivit kvävd till döds. Det bör tilläggas att mördaren även passat på att roa sig med att fylla hennes öron med skumgummigodis. Jag ska inte vara den som är den, och måste faktiska medge att hon såg en smula lustig ut.
Då vår dotter i denna ringa ålder gått ifrån oss, hann hon inte fylla sitt liv med särskilt mycket vettigt uträttat. Vi ber eventuella minnestexter, ämnade för länets nyhetsrapporteringar, hålla sig kortfattade, för att inte ta onödig plats i tidningstexterna. Dessa sidor får heller reserveras för viktigare personers livsöden.
Då det inom en snar framtid hägrar en utlandssemester för överlevande familjemedlemmar, har vi tagit ett gemensamt beslut sinsemellan att korta ned begravningens kostnader. Allt eventuellt deltagande undanbedes, då vi endast beställt fem fikabröd till efterföljande minnestund.
Elisabet har nu gjort sitt i detta jordeliv, och trots att vi vet att hon närapå ätit en del av er ur hus och hem, ber vi er försöka minnas henne i så varma tankar ni lyckas frambringa i associationer till hennes namn.
Nu vart ni allt lite snopna va?! För det är ju jag, Elisabet, som skriver till er. Alldeles livs levande dessutom. Jag skojjade bara litegranna med er. Nä, nu har jag inte tid med det här längre, solen skiner ju vettja!
