Guld.
Det där gick ju fint. Hittade heeela vägen hem från Älvsbyn. Inte ett enda virrigt extra varv i Bodens rondeller. Just det, vann ju springtävlingen också. (Hur coolt och nonchalant lät inte det där?!)
Som sig bör strilade ett stillsamt, svalkande regn under tiden loppet pågick. Om det här skulle vara veckans soligaste dag ställer jag mig en smula tveksam inför.
Startskottet gick och alla tävlande skuttade, glada i hågen iväg. De dårar som ständigt går ut för hårt droppade snart av. Precis som brukligt. Täten bestod nu av mig och två vältränade skidrumpor i tighta trikåer. Självklart släppte jag inte denna goda utsikt, utan vi tre växeldrog intill slutspurten, då jag tyvärr var tvungen att släppa taget. Drog hastigt slutsatsen att den där spurten behöver jobbas på… Eller man kanske inte ska jämföra sig alltför mycket med män, då Gud den gode valde att ge dem alla fysiska förutsättningar av värde.
