Häck skräck
Framför mig stod ett antal häckar. Instruktionerna var enkla och klara; lyft på benen och ramla inte. Jag kan väl kort sammanfatta det med att säga att jag misslyckades. Handflator och berört ben fick sina spår av nederlaget. Jag är bra på att hoppa hopprep snabbt, skratta jättemycket åt allt när jag är trött, äta långsamt, skrämma små vita fluffiga hundar. Men ett är då säkert, jag kommer aldrig någonsin bli en häcklöpare. Inte ens en hoppa-över-jättesmå-häckar-löpare.
Jag har nu misslyckats 2 av 2 gånger med att hitta hem från Älvsbyn. Alla som kan undvara en slant får gärna skramla ihop och köpa mig en gps. Det skulle uppskattas. Mycket. Min kära far som är uppväxt på den gamla goda tiden tycker det är viktigt att inte utbyta hjärnans funktion mot en mycket bättre fungerande teknisk pryl, men samtidigt skrattade han gott när jag inte kunde hitta ut ur den stora världsmetropolen Boden. Inte ok.
