Hurricane
Jag har landat efter helgens bravader. Både fysiskt och mentalt. Okej, jag var på JSM liksom så där bara. Känns konstigt. Om någon hade sagt till mig i början av sommaren; okej Elisabet, jag tänkte att du ska på SM och springa lite i Augusti, så hade jag nog skrattat mig halvt fördärvad. Men likväl stod jag där, skakande av nervositet på startlinjen i söndags.
Jag var lite besviken på mig själv, jag hade inte modet att hänga på ledarklungan. Våga och vinn sägs det ju. En sjätteplats blev det dock, och en finputsning från tidigare 5000meters lopp på tre sekunder. Bör nämnas att den Skånska slätten bjöd på gode mycket vind, och ett mycket starkt startfält.
Här står jag nu på andra sidan tunneln, en lasagne står i ugnen och jag är återförenad med mina kära, saknad skolkamrater. Stora beslut har slutgiltigt tagits, och det känns som om lugnet efter stormen är här (ja, jag vet att det inte är så ordspråket går, jag vitsade bara till det en smula). Fast jag tror nästa orkanvind snabbt blåser upp nya, stora orosmoln. Skolan medför dessvärre vissa plikter förutom att visa upp nya snygga accessoarer eller skvallra om sina sommarflirtar sinsemellan. Ryktet går att man måste plugga en smula också.
