VonClausen

Det var en gång, för sisådär 20-21 år sedan, två små töntiga flickebarn som föddes, helt ovetande om den andres existens. Men så en dag möttes de i en liten illaluktande sporthall. Otycke uppstod genast. De hamnade i ständiga konflikter då de båda töntarna tyckte att den andre var lite töntigare än sig själv. En helt ohållbar situation inträdde när de två små töntarna började kasta basketbollar på varandra. För att få ett slut på det hela tvingades de att sära på sig för att skapa lite frid och ro för människorna i deras omgivning, och laget splittrades.

Trots detta tilltag kunde de två små töntarna inte riktigt skiljas från varandra, de fann någon sorts udda gemenskap i varandras töntighet. En dag när den ena tönten gick på stan för att shoppelishoppeli hoppshoppa, (vi kan för enkelhetens skull kalla henne tönt B), vart hon plötsligt påhoppad av tio stora starka mobbare. Den andre tönten (vi kan för enkelhetens skull kalla henne för tönt A) stod på sidan om och skrattade rått utan någon som helst känsla av empati för sin stackars töntiga, mobbade vän. Taskigt tyckte tönt B.

Så en dag skulle tönt A(driana Larsson) bestämt gå och fylla 20. Det tyckte tönt B(ettan) var onödigt gjort, men läste i en uppslagsbok att det är en naturlig del i alla töntars utvecklig. Därför måste, alldeles strax faktiskt, de två små töntarna än en gång spilla sin tid i varandras närvaro!

Tönt 8 och tönt 23, sida vid sida