Dagen efter
Bör kanske ta mig till närmaste sjukhus och be om en hjärnröntgen. Allt verkar inte riktigt stå rätt till efter gårdagens lilla smäll.
Till att börja med vaknade jag inte upp förrän efter tolv timmars sömn! Därefter tog jag, i vanlig ordning mig ut på mitt lilla träningspass. Sedan en ”liten” powernap” på sextio minuter? Ni kanske trodde det var nog där, men inte då. Efter mycket om och men lyckades jag, efter att hela dagen varit strandsatt i byn (så kan det gå och man kraschar bilen), ta mig in till staden. Väl där skedde det som gjort att jag allvarligt börjat tvivla på min hälsostatus. Med stor iver och frenesi började jag nämligen skrubba, damma, diska, tvätta, sopsortera och plocka. Dryga femtio kvadrat perfektion är nu vad jag vilsamt kan låta ögonen njuta av.
Man bör visst bry sin hjärna med positivt tänkande. Nå då så, jag fick i alla fall min lägenhet städad.
