Mjauuf
Jag kommer att leva mitt liv på rutin i min ensamhet, förevigt bosatt i min födelseby med cirka fyrtio inavlade katter som sällskap. Jag ska föra en konversation med mamma-katt, och vi diskuterar vad vi tror oss vara världens händelser sinsemellan. Jag är sedan länge pensionär och har avsagt mig all kontakt med mänskligheten. Förvisso handlar jag då och då i byns lanthandel, men med min späda kroppshydda krävs inte mycket föda för att överleva, så dessa besök blir allt mer sporadiska. En illasinnad granne skickade en dag någon djurrättsnämndenisse på mig och mina katter, men han körde jag på porten med hagelbössan laddad och redo. Så här står jag nu, fri från besvär såsom världsekonomi mänskliga relationer. Bara jag och mina trehövdade katter.
Denna framtid blev jag idag spådd. Men jag vägrar att följa detta, mitt utstakade öde. Jag tycker ju inte ens om att klappa katter liksom?! De är ju håriga! (illa vald bild till just detta sammanhang).
Jag är dock inte döden dömd till detta olyckliga öde. Ännu finns en chans att skaka om i gallret och staka min egen framtida stig. Jag har framför mig en svår väg att vandra..
/Dramaqueen with friends
