Nummero 2, den fulaste siffran av dem alla
Självförakt och nedvärdering är mycket lättillgängligt i mitt huvud. Obs! Detta är ett mycket provocerande ”tyck synd om stackars lilla mig som det egentligen inte är ett dugg synd om men ge mig lite bekräftelse för guds skull!” inlägg.
Besvikelsen var stor då jag som nummer två korsade mållinjen. Trodde man skulle växa ifrån den barnsliga, ”jag är jättedålig som inte är bäst, och nu skiter jag i det här”, känslan. Men ack vad jag bedrog mig. Samma känsla är på plats, dock försöker jag att inte visa det utåt. Misslyckades väl kanske lite på den fronten då jag snart lyckats fylla ett blogginlägg med buhuhu text om stackars mig.
Okej jag var inte bäst idag, och inse fakta loser, jag kommer aldrig bli det heller. Tough shit.
Ska dränka sorgerna i utsökt mat, bästa sällskapet, gambling och glögg. Denna lilla obetydliga skittävling på oplogade gator ska inom kort raderas från min minnesbank.
I min bok (och den är ganska tjock) är du alltid nummer ett! Glöm inte det. <3
Men vi vann ju sen på kvällen! :)
Tack Malin<3
Ja, vi tog ju fram stora köttkniven och slaktade Alias. Teamwork!
