Oskyldigt dömd
Under drygt ett halvårs tid har jag blivit beskylld, anklagad och straffad för ett brott som nyligen bevisat, inte varit mitt att bära.
En bil i familjens ägo har länge, mycket länge haft en speciell, motbjudande lukt. Med tiden har denna stank tilltagit i styrka. Och självklart har ett stackars litet försvarslöst barn fått skulden för detta. Jag. Och anklagelsern har haglat i strida strömmar. Jag har blivit beskylld för att, med mina ymniga svettningar, ha förpestat bilen mellan mina träningar.
Åtgärder har vidtagits, som exempelvis har jag varit förbjuden att placera min svettiga bekdel på förarsätet utan en ”svetthandduk” som skyddsbeklädnad. Straff har utlysts, en total och noggrann biltvätt inifrån och ut har varit på tal.
Ni förstår i vilken misär och vilket psykiskt nedbrytande tillstånd jag alltför länge befunnit mig i. Tills alldeles nyss. Boven visade sig vara någon helt annan. Denna förbrytare visade sig inte ens vara av en mänsklig karaktär. Odören jag, och alla med mig, tvingats inhalera under familjens bilfärder utgjordes inte av min ingrodda svettlukt. Nej nej, en cirka sexton kvadratcentimerer stor kub, packeterad i en gul förpackning är orsaken till detta split inom familjen. En jäst förpackning under sätet, inhandlat från Ica Kvantum i Luleå för omkring 6-8 månader sedan är nu hittad.
Jag kräver upprättelse efter denna långtgående felaktiga behandling.
