Hej, hå, vår sång är dum, men det gör ingenting!
Ett finputsat personbästa känns ju som rätt naajs 37.13. Här har ni mej, en glad tjej! Ett litet smolk i bägaren var att förlora efter en stenhård kamp, med fyra sekunder, efter en låååååång spurt. Men besegrad av en gode välmeriterad löpare får jag bjuda på. För den här gången.
Lite adrenalin pumpar runt i kroppen, och sömnen känner inte för att infinna sig. Blir en tuff morgondag, synd att den uppiggande koffeindrycken inte behagar falla i min smak. Efter en dryg timmes sömn kommer jag kunna vara i behov av något stärkande framemot arbetspassets sista timmar. Men lika glad för det är jag, men gladast e nog räven!
Tar en titt bakåt i bloggarkivet där jag tipsar stackare som mig själv, vilka aktiviteter som kan vara lämpade för sömnlösa, tradiga nätter. Harpan, you better watch out!
