Sommar är mys.
Efter att ha startat upp förmiddagen med att ha erövrat världen i ett parti Risk känns det som att jag har makten att forma dagen till något riktigt bra, världen ligger för mina fötter. I kombination med det, och att mitt sommarlov plötsligt halverats försöker jag leva var dag som om den var min sista.
Ni vet den där sista-sommarlovs-veckan känslan man får när hjärtat känns tungt, då man vet att vardagens slit är inom alltför kort sikte? Ja, tänk er att första sommarlovsveckan även är den sista! Kaos i hjärnan och error i tankeverksamheten. Jag har förgäves försökt uppleva allt som hör sommaren till på kortas möjliga tid.
Jag har: utan resultat letat efter en mygga för att erfara de obligatoriska betten, micrat gårdagens grillade entrecote med mycket tuggmotstånd som resultat, solat i en dyngsur solstol samtidigt som det regnade, doppat stortån i Smedsbyns gyttjepöl/sjö, sprungit en tur efter skogsvägen med hög fart och puls tack vare fruktan för björnen, paddlat en trasig kajak i cirklar.
Då jag är fri att göra precis hur jag vill i min blogg, finns därför inga krav på att mina inlägg ska genomsyras av någon slags röd tråd. Varför inte slänga in en gullig liten djurbild tänkte jag. Sagt och gjort. Så här såg vårat lurviga monster ut för exakt ett år sedan. Konstaterar att han väl växt en aning.
