Det går bra nu, kompis det går bra nu
Glad i hågen lämnade jag min mjuka bädd vid 06.23. Efter en stärkande grötfrukost och lite joggande hit och dit parkerade jag min bakdel på den höj- och sänkbara kontorsstolen, och började skriva terminens allra sista rapport. Jag tror att jag till och med visslade förnöjt för mig själv där vid något tillfälle. Sedan bara så där missade jag visst min examination. Den var visst idag den.
Det kändes ungefär lika retligt som att du precis skrapat fram 100.000 på en trisslott, och när du för omkring tre sekunder lägger ifrån dig den på köksbordet är din stora stygga hund framme och käkar upp den i ett nafs. I ren desperation uppsöker du djursjukhuset för att operera fram hundens maginnehåll, men hunden dör på kuppen då du hämnat hos en riktig klåpare till veterinär. Som grädde på moset (menas det att det ska vara gott med grädde på mos? Jag vet inte det jag…), har hundkraken mest troligt redan hunnit skita ut din strimlade lott, och din försäkring täcker inte kostnader av detta slag, och du förlorar ytterligare 10.000 på kuppen. Lyckat liksom.
Det kan vara farligt att stoppa skallen i ett lejongap. Fast om du är född med en riktig spånskalle kanske det inte faller lejonet i smaken. Men skulle de känna lukten är min välutvecklade hjärnbark skulle jag nog behöva springa gode snabbt för att undvika ett tragiskt öde.
PS. Spånskallen på bilden klarade sig
