Snart framme

Ni har min fulla förståelse om ni vid det här laget känner er mättade på min filosofiska rappakalja angående vardagens trivialiteter. Om ni mot alla odds tagit er hela vägen till mitt sextiosjunde inlägg ska jag inte chocka er genom att just idag bjuda på några nya revolutionerande nyheter från mitt vardagsliv. Nej, jag tycker att vi lugnt och stillsamt simmar vidare i kända farvatten, och diskuterar lite huruvida min lunch var god eller ej, eller varför inte återuppta ett aldrig uttömt ämne angående mina liktornar. Fast jag har ju inga liktornar så det vart lite konstigt där..

Från det ena till det andra. För tillfället är jag påväg mot nya destinationer. Ö-vik är slutmålet. Men för att nå målet krävs viss uppoffring från mina medpassagerare i bilen som är tvungna att utstå min närvaro under en lång bilfärd. Jag råkar ha blivit född med en mindre ovilja gentemot att låta min bakdel spendera allt för långa tidsintervall stillasittande på en bilstol. Vi är nu inne på den sista resetimmen, och jag har blivit förbjuden att ta någon mer pinkpaus, naturgodiset är slut, jag har sjungit med till alla Justin Biebers största hits och datorns batteri har snart gjort sitt. Således finns inte mycket att göra förutom att varannan minut uppdatera sig om klockans status, och samtidigt frenetiskt rulla tummarna. Vad, hörde jag att det var någon som var sugen på att ta med mig på bilsemester i sommar?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0