Vinn eller försvinn
Har du liksom jag fötts med tävlingsdjävulen sittande på din vänstra axel? Så fort din motspelare i ”finns i sjön” går ut i köket för att förse er båda med lite snacks och tilltugg, smusslar du snabbt med korten för att få en lyckosam utgång i kortspelandet. Eller förbannar du din ipod för att den valde så korta låtar i shuffle inställningarna, så det tog hela sju låtar att ta sig runt slingan på din springrunda, till skillnad från gårdagens snabba fem-låtars-tempo.
Det finns liksom ingen hejd på tävlandet, händelser som inte är tävlingsbara existerar inte. Och att ta en förlust på ett värdigt sätt är en mycket svår konst. Läste precis en bok om de största av de största som tävlat i OS, och stötte där på en mycket tragikomisk händelse. En långdistanslöpande Japan med stora mål och förväntningar såg sig slagen av två snabbfotade Kenyaner, och hamnade på en snöplig tredjeplats. Och en tredjeplats är verkligen inte mycket att hänga i julgranen. I detta påstående får man väl säga att den stackars japanen höll med, då han utan vidare betänkligheter valde att avsluta sitt usla liv, som en tredjeplacerar, genom att köra ett svärd in i sitt bröst enligt japansk manér. Snacka om vinna eller försvinna.
Kommentarer
Trackback
