Med lugn i själ och hjärta
Kalla mig kontrollfreak, partypooper eller bara rätt och slätt tråkig. För jag har ett föga smickrande behov att ta död på all upparbetad spänning de stackars regissörerna/författarna jobbat på. Det faller sig nämligen så att jag bäst avnjuter bok/film då jag i förväg fått veta slutet av storyn. Börjar intrigerna trissas upp slår jag helt enkelt upp sista sidan i boken för att se vilka som överlever/blir kära/vinner en nagelbitande fajt. Därefter kan jag återigen bläddra tillbaka till ursprungsläget, och med ett nyfunnet lugn mata igenom bokens händelserika förlopp.
Det har hänt att jag med en vild blick, närapå tagit strypgrepp på personen bredvid mig i soffan som redan sett filmen, för att pressa den på information om slutscenen. Detta beteende har en förmåga att reta gallfebern på folk i min närhet, då de ser mig dissekera spänningsfaktorns adrenalinhöjande effekter på detta skamliga vis.
Men jag sitter så nöjt under min korkek och luktar på blommorna…
