Här Och Nu
Om 73 dagar är julafton än en gång kommen! Sitter och försöker värma upp min nedfrysta kropp med en kopp kanel te. Därav julkänslorna. Och den lilla detaljen att det tidigt, tidigt i morse föll ett snöblandat regn ner från skyn. Jag och min lilla pannlampa tog morgonpasset med ett fånigt leende på läpparna. Att känna lyckokänslor 5.20 på morgonen i ett kallt, snöblandat regn får mig att börja tvivla på min mentala status.
Jag sänder ett JÄTTE VARDASDAGS GRATTIS till Fia och company som alldeles snart lämnar landet, och ska arbeta ihop mat och husrum i España!
Nu ska jag sluta med mina utsvävningar och fokusera på att vara Här Och Nu, är nämligen vad vi gör på lektionerna sektmötena. För övrigt är jag lite obstinat och vill inte riktigt ta till mig det där Här Och Nu tugget. Mitt jag, min identitet är ju TEMPO I VARDAN´ för bövelen! Vet inte riktigt vem det skulle vara jag såg i spegeln om jag inte kände en så där lagom, uppfriskande, ständig stress över vad som komma skall. Inte skulle jag få möjlighet att utforma mina små ”att göra” listor inte. Titta bara hur det går om man ska skriva en Här Och Nu lista;
Att göra Här Och Nu:
Nu ska jag dricka upp mitt te som redan har kallnat.
Nu ska jag samtidigt räta upp min nedhasade rygg på stolen.
Nu ska jag dessutom försöka hinna med att blogga klart detta inlägg.
Gaaahh! Helt totalt omöjligt att utforma nuet i listform! Det var dödsstöten för Här Och Nu tänket, hos mig har du inget att hämta!
