Hej.
Jag är ilsken som ett litet åskmoln. Ett ganska litet så ni kan vara lugna. Eller jag gissar att ni hur som helst inte känner er speciellt hotade av en liten blond tjej på 1,50. När jag ändå halkde in på det där med min välkommenterade korthet (blir lätt så när man vistas lite för mycket i basket världen), så kommer jag med en önskan till er långbeningar. SNYT ER FÖR GUDS SKULL! Varje gång jag för ett samtal med någon huvudet längre än mig själv ser jag RAKT IN i era håriga osnutna näshålor. Mycket otrevligt, men alldeles alldeles ofrånkomligt. Denna önskan var bara en liten parantes, men som likväl skulle göra mitt liv så mycket lättare att leva.
Var ju ett alldeles hiskeligt långt tag sedan jag senast behagade uppdatera, men plötsligt slog det mig, jag har ju en blogg att sköta och vårda ömt.
Annars då. Jovars, livet har flytit på i det tysta. Ikväll ska tystnaden brytas, jag och en av mina kära vapendragare ska se vad STUK har att erbjuda.
Innan dess ska jag äta, pussa min återfunna klänning, sätta en värmande pläd (lätt mitt favvo ord) över mina knän och se gårdagens repris av Idol.
