Trehundrafemtioriksdaler
Idag är, av obestämd anledning, en sån där bra dag. Man sover ut ändå till väckarklockan ringer, äter lunch i gott sällskap, fixar praktikplats, shoppar det som sig bör, springer massa mil med känslan av ork som en liten kenyan, och snart startar veckans heliga tv-kväll. (Ni har väl inte glömt vad som då gäller, inga telefonsamtal mellan 20.00-22.00 var tisdag. Om du inte råkar vara en supersnygg, vältränad kille på sisådär 1.85, men den risken är ju inte alltför överhängande).
Trehundrafemtiokronor. Så mycket kräver lilla Lisa med sin lapp av mig. Jag som alltid, lite skrytsamt, ”minsann aldrig betalar någon parkering, och då ALDRIG fått nån böter” . Alla synder, såsom skryt, verkar visst ha sitt straff.
Kommentarer
Trackback
