Rädd
Jag känner mig som Will Smiths karaktär i filmen I am legend för tillfället. Ensam är jag kvar, och försöker undkomma alla smittade monster (läs: febriga, förkylda familjemedlemmar och vänner), som försöker slå sina klor i mig.
Jag och en av mina smittosamma systrar hade igår kväll planerat att besöka stadens biograf. Dock löper jag en stor risk att i sådana närgångna situationer bli smittad. Jag föreslog självklart att vi skulle sitta på varsina håll i biosalongen. Hon vart arg och tyckte jag var knäpp i huvudet.
Jag har själv utsett mig till någon slags sjukdoms expert, som kan avgöra i tidigt skede, när någon är på väg att falla ned i sjukdomens träsk.
”Du är sjuk! Jag ser det på dina febriga ögon!” Ungefär så kan en beskyllning låta, samtidigt som jag förskräckt backar ett par meter. Eller så låter jag min otroligt skarpa hörsel avgöra när någon i min närhet har en liten klang av halsont då denne tar till ton, så häller du bara en skvätt handsprit över den eventuellt sjuka individen i fråga, för att ta död på de smittosamma bacillerna.
Istället för ett ”god morgon” som kanske vore på sin plats tidigt vid frukost bordet, kan min alternativa hälsningsfras lyda: ”är du förkyld?”
Känner verkligen med stackars Will, tänk det där går jag igenom varje förkylningsperiod...
