Feed me!
Det visades finnas lite Lule connection i storstan, och jag har nu under de senaste två dagarna varit så förskräckligt upptagen med att springa New Yorks gator upp och ner. Dagen till ära lät vi Bronx beblandas med vår närvaro. För att vara helt ärlig hängde vi väl inte direkt i hoodsen, det kan hända att vi tog ett litet zoo besök för att titta på de lurviga djuren. Pingviner var dagens stora samtalsämne och höjdpunkt. Självklart sparar man ju det bästa till sist, synd bara att de hann stänga ner stället innan vi var på plats. Efter denna dagens lärdom kommer jag från och med nu vara den personen som startar måltiden med efterrätten först.
Jag hade tänkt lassa upp ett gäng fantastiska bilder på exotiska djur tagna med den perfekta skärpan i det perfekta ljuset, men tekniska problem har dessvärre satt käppar i hjulet.
De få ärade som fått chansen att lära känna mig vet att bakom min fasad lurar en mörkare sida. Ni kan kalla mig Dr Jekyll and Mr Hyde. Det är dock inte svåra psykiska problem jag har att göra med, allt handlar egentligen bara om föda. Livet såg faktiskt ganska hårt och svårt ut för bara en liten stund sedan, men så plötsligt kom en riddare i skinande rustning och körde mig fram till restaurangporten. Med dimmig blick och stapplande steg, sedan länge alldeles förbi och färdig, nära svältens svåra avgrund, tog jag mig fram till kassan. Beställde, åt och gick. Sitter i detta nu och visslar lite förnöjt för mig själv (kommer på mig rätt ofta med att vissla faktiskt, en dålig vana i tysta rum), med glada tankar och storslagna planer. Ha detta med er i åtanke gott folk, var förutseende och ha ett litet äpple i fickan om du råkar stöta på en hungrig betta!
