Paketering
Jag vill inte vara den som kastar i ansiktet på er hur fantastiskt roligt jag ska ha, och hur otroligt långsam och tråkig din egen vardag är. Men nu är det ju faktiskt så att det är jag som arla söndag morgon sitter i ett litet plan och med spänning väntar vad som komma skall. Jag jobbar inte med skadeglädje, det är ett fult påhitt gjort av de med låg självkänsla och avsaknad av egna glädjeämnen här i livet. Eller förresten, hihihhhihiihi, jo skadeglädje är ju ganska kul när jag tänker till.
Nä nä nä nänänä, jag ska till USA, det ska inte duuu!
Nu har jag ju gått och gjort det svårt för mig att vid misslyckande och katastrof få ert medlidande och lindrande ord.
Min välorganiserade sida lyser med sin frånvaro, den obligatoriska listan är oanvänd och istället kastar jag fram vart tänkbart klädesplagg som har potential att användas. Ännu har jag inte försökt mig på att ompaketera berget ned i väskan, för där saknas en liten detalj. Jag har ingen väska. Nä just det, det kan ju anses som ett litet problem då planet har stigit om cirka tjugo timmar. Men jag är inte den som misströstar inte, jag är uppväxt i en familj där allting löser sig (mamma löser allt), och sitter därför lugnt och tillbaka lutad och inväntar mitt öde.
