Tsssss
Lutar mig tillbaka och låter magen jäsa i vädret. Eftermiddagen har spenderats i det Lindgrenska huset, där en delikat middag stod på menyn. Med mottot ”ät likt där ej finnes någon morgondag” tog vi oss gemensamt an förtäringen.
För tillfället har ja ingen annan att diskutera vardagens problem med förutom min väsande, benlöse vän. Om jag vore Harry P. kanske konversationen varit givande, men med min ormlösa tunga möts jag endast av tystnaden. Tur att tystnaden gör sig väl, då inga problem finnes att avhandla oss två emellan. Det där med ett tv-löst hem kan vara det närmaste bekymmer jag för dagen kan komma, men jag kan omöjligt se att en reptil skulle kunna lösa detta problem. Jag avundas ändock denna lovprisade trollkonstnärs förmåga att med väsande ljud språka.
