Hepp hepp!
Att reflektera kan vara av ondo, jag sitter i detta nu och funderar över hur det egentligen är ställt med min intelligens. Vad an detta grubbleri ställer då någon nyfiken själ en berättigad fråga. Jo, tidig morgon vaknade jag upp med en glädje medveten om att jag skulle ägna resterande tid innan arbetsdagens start åt träning. Vidare på stadens i särklass finaste gym sitter jag och trampar på min cykel med värkande ben och ett ansträngt minspel. Där och då slår det mig, är det inte alldeles absurt att denna smärta och enformighet jag i detta nu utsätter mig för i samma veva ger mig någon sorts livsglädje? Vad har lett oss träningsnarkomaner ner i det djupa träsket där mjölksyra och svåra andhämtningar är lycka?
De där männen i vita rockar har väl genom studier funnit svaren på mina frågor, det sägs vara endorfiner hit och dit och hej och hå, men mina tvivel på min egen intelligens kvarstår, hur klokt och eftertänksamt är det egentligen att lägga ner tid, själ och lust på smärta i nuet och träningsvärk i framtid?
Hur korkad jag än hör denna träningsekvation vara vet jag med säkerhet att jag och mina springskor kommer fortsätta och bygga på vår livslånga relation.
