Ordning i leden!
Uuuääk! Jag är dömd att förgås under svår tortyr. Jag tvingas att noggrant lyssna på den ena gladare melodifestivalhiten efter den andra.
Då jag tar mig för mina intervallpass morgontid händer det alltför ofta att en drös yra småbarn väller in och stör. Men inte denna fredag. Nej idag var det en halv armé på plats. Fystester för militärerna, och där sprang jag hånfullt på lätta ben och varvade de stackars fullklädda soldaterna med hjälmar overaller och geväret i högsta hugg.
Som om det inte var nog med det fanns en mycket mystisk herre på plats. Längst inne i ett hörn stod han och liksom gömde sig för omvärlden. Då och då kom den mystiska herren fram och samtalade lite med mig innan det återigen var dags att inta sin position i hörnet. Han hade en och annan liten detalj att tillägga om mitt löpsteg som i övrigt föll honom väl i smaken. Vem vet, kanske var denna mycket mystiska, krullhåriga herre utsänd att smygdokumentera militärernas förehavanden och höll därför, av förklarliga skäl, en låg profil. Ja vem är jag att döma…
